Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Komið! Við skulum lofsyngja Drottni! Hrópum gleðióp til heiðurs kletti hjálpræðisins!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Komum fram fyrir hann með þakkargjörð, syngjum honum lofgjörðarsálm.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Því að Drottinn er mikill Guð og æðri öllum sem menn kalla guði.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Hann hefur upphugsað djúp jarðar og hannað hin hæstu fjöll.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Hann gerði hafið og myndaði þurrlendið, allt er hans!

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Komið! Föllum fram fyrir Drottni, skapara okkar,

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

því að hann er okkar Guð. Við erum hjörðin hans og hann er hirðir okkar. Ó, að þið vilduð heyra kall hans í dag og koma til hans.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Forherðið ekki hjörtu ykkar eins og Ísraelsmenn gerðu hjá Meriba og Massa í eyðimörkinni.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Þar drógu feður ykkar orð mín í efa – sömu menn og sáu mig gera mörg kraftaverk. Þeir freistuðu mín, kvörtuðu og reyndu á þolinmæði mína.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

„Í fjörutíu ár hafði ég viðbjóð á þessari kynslóð, “segir Drottinn Guð. „Hjörtu þeirra allra voru langt í burtu frá mér og ekki vildu þeir halda lög mín.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Þá hét ég því að þeir skyldu aldrei komast inn í fyrirheitna landið, staðinn sem ég hafði ætlað þeim til hvíldar.“