Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Venez, chantons à haute voix à l’Éternel; poussons des cris de joie vers le rocher de notre salut!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Allons au-devant de lui avec la louange, poussons vers lui des cris de joie en [chantant] des psaumes.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Car l’Éternel est un grand Dieu, et un grand roi par-dessus tous les dieux.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Les lieux profonds de la terre sont en sa main, et les sommets des montagnes sont à lui.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

À lui est la mer, et lui-même l’a faite; et le sec, ses mains l’ont formé.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Venez, adorons et inclinons-nous, agenouillons-nous devant l’Éternel qui nous a faits!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Car c’est lui qui est notre Dieu; et nous, nous sommes le peuple de sa pâture et les brebis de sa main. Aujourd’hui, si vous entendez sa voix,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

N’endurcissez pas votre cœur comme à Meriba, comme au jour de Massa, dans le désert,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Où vos pères m’ont tenté, éprouvé, et ont vu mes œuvres.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Quarante ans j’ai eu cette génération en dégoût, et j’ai dit: C’est un peuple dont le cœur s’égare, et ils n’ont point connu mes voies,

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

De sorte que j’ai juré dans ma colère: S’ils entrent dans mon repos!