Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come ye, make we ful out ioie to the Lord; hertli synge we to God, oure heelthe.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Bifore ocupie we his face in knowleching; and hertli synge we to him in salmes.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For God is a greet Lord, and a greet king aboue alle goddis; for the Lord schal not putte awei his puple.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

For alle the endis of erthe ben in his hond; and the hiynesses of hillis ben hise.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

For the see is his, and he made it; and hise hondis formeden the drie lond.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come ye, herie we, and falle we doun bifore God, wepe we bifore the Lord that made vs;

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

for he is oure Lord God. And we ben the puple of his lesewe; and the scheep of his hond.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

If ye han herd his vois to dai; nyle ye make hard youre hertis.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

As in the terryng to wraththe; bi the dai of temptacioun in desert. Where youre fadris temptiden me; thei preueden and sien my werkis.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Fourti yeer I was offendid to this generacioun; and Y seide, Euere thei erren in herte.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

And these men knewen not my weies; to whiche Y swoor in myn ire, thei schulen not entre in to my reste.