Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come, let us make a joyful noise to Yahweh, Let us shout in triumph, to the rock of our salvation!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

O let us come before his face with thanksgiving, With the sounds of strings, let us shout aloud to him.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For, a great GOD, is Yahweh, And a great king, above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In whose hand, are the hidden recesses of the earth, And, the peaks of the mountains, are his;

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Whose, is the sea, for, he, made it, And, the dry land, his hands, did form.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Enter! let us bow down, and bend low, Let us kneel, before Yahweh our maker;

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For, he, is our God, And, we, are the people of his pasture, and the flock of his hand? To-day, if, to his voice, ye will hearken,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Do not harden your heart as at Meribah, As on the day of Massah, in the desert;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

When your fathers, tested me, They proved me, yea they also saw what I could do.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Forty years, loathed I that generation, So I said—A people going astray in heart, they are, Even they, have not known my ways!

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

And I sware in mine anger, —Verily they shall not enter into my rest.