Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O come, let us sing to the LORD; Let us raise a voice of joy to the rock of our salvation!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us come into his presence with thanksgiving, And sing joyfully to him with psalms!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For Jehovah is a great God; Yea, a great king over all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In his hands are the depths of the earth; His also are the heights of the mountains.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea is his, and he made it; The dry land also his hands formed.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

O come, let us worship and bow down! Let us kneel before the LORD, our maker!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is our God, And we are the people of his pasture and the flock of his hand. O that ye would now hear his voice!

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

“Harden not your hearts as at Meribah [[the strife]], As in the day of temptation [[Massah]] in the wilderness,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Where your fathers tempted me And tried me, although they had seen my works.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Forty years was I offended with that generation: And I said, 'They are a people of a perverse heart, And who have no regard to my ways.'

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Therefore I sware, in my wrath, That they should not enter into my rest.”