Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come, let's sing for joy to the Lord! Let's shout in triumph to the rock of our salvation!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let's go before him with thanksgiving! Let's sing loudly to him in celebration!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the Lord is a great God, a great king above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

He rules over the depths of the earth and the heights of the mountains.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea is his, because he made it; the dry land, because he formed it.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come, let's enter in and worship, let's kneel before the Lord our Creator.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is our God, and we are the people he looks after like a shepherd, the flock he cares for. If you hear his voice calling you today,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

don't have a hard-hearted attitude, “as you did at Meribah, as you did that day at Massah in the desert,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

when your forefathers provoked me, testing my patience, even though they had seen everything I'd done.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

For forty years I was disgusted with that generation, and I said, ‘They are people who are unfaithful to me in their minds, and they refuse to accept my ways.’

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

So in my frustration I vowed, ‘They will certainly not enter my rest.’”