Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Come let us praise the Lord with joy: let us joyfully sing to God our saviour.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us come before his presence with thanksgiving; and make a joyful noise to him with psalms.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the Lord is a great God, and a great King above all gods.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

For in his hand are all the ends of the earth: and the heights of the mountains are his.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

For the sea is his, and he made it: and his hands formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Come let us adore and fall down: and weep before the Lord that made us.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For he is the Lord our God: and we are the people of his pasture and the sheep of his hand.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Today if you shall hear his voice, harden not your hearts:

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

As in the provocation, according to the day of temptation in the wilderness: where your fathers tempted me, they proved me, and saw my works.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Forty years long was I offended with that generation, and I said: These always err in heart.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

And these men have not known my ways: so I swore in my wrath that they shall not enter into my rest.