Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Halo uh lah. BOEIPA taengah tamhoe uh sih lamtah mamih kah daemnah lungpang ham yuhui uh sih.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Amah mikhmuh ah uemonah neh kun uh sih lamtah laa neh amah taengah yuhui uh sih.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

BOEIPA tah boeilen Pathen neh pathen boeih sokah boeilen Manghai la om.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Diklai kah a dungnah te a kut ah om tih tlang som rhoek khaw amah hut ni.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Tuitunli te amah hut tih amah ham ni a saii. Laikoeng khaw amah kut loh a hlinsai.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Halo uh lah bakop uh sih lamtah bawk uh lah sih. Mamih aka saii BOEIPA hmai ah yoethen uem uh sih.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Tihnin a ol te na yaak uh atah amah te mamih kah Pathen la om coeng tih mamih khaw a rhamtlim kah pilnam neh a kut khuikah boiva la n'omuh.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Khosoek kah Meribah neh Massah tue vaengkah bangla na thinko te mangkhak sak boeh.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Teah te na pa rhoek loh kai n'noemcai uh tih ka bisai a hmuh uh lalah kai n'loepdak uh.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

Thawnpuei taengah kum likip ka ko-oek tih, “Pilnam he a thinko kho a hmang tih ka longpuei ming uh pawh,” ka ti coeng.

11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

Te dongah kai kah duemnah khuila a kun uh pawt ham ka thintoek neh ka toemngam thil.