Psaltaren 95
1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Umari kamo, manag-awit kita alang kang Jehova; Himoon nato ang usa ka malipayong hugyaw alang sa bato sa atong kaluwasan.
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Mangadto kita sa atubangan sa iyang presencia uban ang pagpasalamat; Himoon ta ang usa ka malipayong hugyaw alang kaniya uban ang mga alawiton sa mga salmo.
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Kay si Jehova mao ang Dios nga daku, Ug Hari nga daku ibabaw sa tanang mga dios.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
Sa iyang kamot anaa ang mga kahiladman sa yuta; Ang mga kahitas-an sa kabukiran iya man usab.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
Iya usab ang dagat, ug siya ang nagbuhat niini; Ug sa iyang kamot giumol niya ang yuta nga mamala.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Umari kamo, simbahon nato ug yukboan ta siya; Managluhod kita sa atubangan ni Jehova nga atong Magbubuhat:
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
Kay siya mao ang atong Dios, Ug kita mao ang katawohan sa iyang sibsibanan, ug mga carnero sa iyang kamot. Niining adlawa, Oh magpatalinghug lamang unta kamo sa iyang tingog!
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
Ayaw pagahia ang inyong kasing-kasing, ingon didto sa Meriba, Ingon sa adlaw sa pagtintal didto sa kamingawan;
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
Sa diha nga nanagtintal kanako ang inyong mga amahan. Nakasulay (sila) kanako, ug nakita nila ang akong buhat.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
Kap-atan ka tuig nga naguol ako niadtong kaliwatana, Ug miingon: Mao kini ang katawohan nga nangasayup sa ilang kasingkasing, Ug (sila) wala mahibalo sa akong mga dalan:
11 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»
Busa sa akong kaligutgut nanumpa ako, Nga (sila) dili makasulod sa akong kapahulayan.
