Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Awurade, Onyankopɔn a wotɔ were, Onyankopɔn a wotɔ were, hyerɛn.

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Sɔre, asase so Temmufo, tua ahantanfo ka sɛnea ɛfata wɔn.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Awurade, enkosi da bɛn, amumɔyɛfo nnye wɔn ani nkosi da bɛn?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Wɔkasa ahantan so; ahohoahoa ahyɛ abɔnefo nyinaa ma.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Awurade, wɔdwerɛw wo nkurɔfo; wɔhyɛ wʼagyapade so.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Wokunkum akunafo ne ananafo; na wodi ayisaa awu.

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

Wɔka se, “Awurade nhu, Yakob Nyankopɔn ayi nʼani.”

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Monhwɛ yiye, mo agyimifo a mowɔ nnipa no mu; nkwaseafo, da bɛn na mubehu nyansa?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Nea ɔbɔɔ aso no rente asɛm ana? Nea ɔyɛɛ ani no renhu ade ana?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Nea ɔteɛteɛ aman so no rentwe aso ana? Nea ɔkyerɛkyerɛ onipa no nnim nyansa ana?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Awurade nim onipa nsusuwii; onim sɛ enkosi hwee.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Awurade, nhyira ne onipa a woteɛteɛ no so, onipa a wokyerɛ no wo mmara no;

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Woma ɔhome fi amanehunu nna mu, kosi sɛ wobetu amoa ama amumɔyɛfo.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Awurade rempo ne nkurɔfo; na ɔrennyaw nʼagyapade hɔ da.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Atemmu begyina treneeyɛ so bio, na wɔn a wɔn koma mu tew nyinaa bedi so.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Hena na ɔbɛsɔre atia amumɔyɛfo ama me? Hena na ɔbɛsɔre atia abɔnefo ama me?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Sɛ Awurade ammoa me a, anka mekɔɔ owu kommyɛ mu ntɛm so.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

Bere a mekae se, “Me nan rewatiri” no, Awurade, wo dɔ no soo me mu.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Bere a me dadwen dɔɔso no, wʼawerɛkyekye maa me kra abotɔyam.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Ahengua a porɔwee ahyɛ no mma no ne wo wɔ ayɔnkofa ana? Ahengua a ne hyɛ nsɛm de amanehunu na ɛba no?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Wɔka bɔ mu tia atreneefo na wɔn a wodi bem no, wobu wɔn kumfɔ.

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Nanso Awurade yɛ mʼaban; na me Nyankopɔn ayɛ ɔbotan a ne mu na minya ahintawee.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Obetua wɔn nnebɔne no so ka na wɔn amumɔyɛ nti wasɛe wɔn; Awurade yɛn Nyankopɔn bɛsɛe wɔn.