Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
MAING Kot, komui saundepuk, Ieowa Kot saundepuk, kom kotin sansaleda!
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Kom kotida, komui saunkapung en sappa, kom kotin depuk ong wiawia en me aklapalap akan.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Maing Ieowa, arai da me doo sang Kot akan, arai da me doo sang Kot akan pan poponmasu,
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
O pudupudada lokaia sued o arai da, me sapung kan karos en suaiki ar morsued?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Re kin tiakedi sapwilim omui aramas akan, o re kame omui soso;
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Re kin kamela li odi o men wai, o patik takain wor en me sapoupou kan,
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
Rap inda: Ieowa sota kak kilang, o Kot en Iakop sota pan asa due.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Komail me pweipwei nan pung en aramas akan, en dedeki! O komail lolepon akan, iad me komail pan lolekongala?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Me kotin wiadar salong, o a sota pan ereki? Me kotin wiadar por en mas o, a sota pan kak masani?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Me kin kotin kaunda wei kan, a sota pan kaloke? Pwe i me kotin kalolekongi aramas.
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Ieowa kotin mangi lamelam en aramas akan, me re aklapalap.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Meid pai ol o, me kom kotin kaloke, Maing, Ieowa, o me kom kotin padaki ong sang nan ar masan akan.
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
Pwen kanongama ni a apwal akan, lao sousou en me doo sang Kot akan pan weweida.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Pwe Ieowa sota pan kotin kasela sapwilim a aramas akan, o a sota pan muei sang a soso.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Pwe me pung, pan pungpungeta, i me lelapok kan karos pan weweideki.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Is me pan sauasa ia ong me morsued akan? O is me pan sauasa ia ong me dipan akan?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Ma Ieowa sota kotin sauasa ia, metar ekis ngen i pan kolang wasan kapormen.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
Ni ai indada: Nä i pan krisedi, omui kalangan, Maing Ieowa, pan kolekol ia.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Ai insensued laud nan mongiong i, a omui kotin kamait ia la kaperenda ngen i.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Kom sota man paroki ong mol o, me kin kasapungala sapwilim omui masan.
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Re kin onop ong kamela me pung amen, o re kin kadeikada nta makelekel.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
A Ieowa ai paip lapalap, o Kot iei paip, me i pan rukila ia.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
A pan kotin depuk ong ir ar me sued, o a pan kotin kame ir ala, pweki ar katiwo, Ieowa atail Kot pan kame ir ala.
