< Psaltaren 94 >
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Jehovah, Andriamanitra Mpamaly ny natao, ô, Andriamanitra, Mpamaly ny natao, ô, mamirapirata.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Misandrata, ry Mpitsara ny tany, ô; Mamalia ny mpiavonavona.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Mandra-pahoviana re ny ratsy fanahy, Jehovah ô, Mandra-pahoviana re no mbola hifalifaly ny ratsy fanahy?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Mirezadrezatra sy miteny sahisahy izy; Mirehareha ny mpanao ratsy rehetra.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Ny olonao, Jehovah ô, torotoroiny, Ary ny lovanao ampahoriny;
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Ny mpitondratena sy ny vahiny vonoiny, Ary ny kamboty dia matiny
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
Fa hoy izy: Tsy mijery Jehovah, Ary tsy mandinika Andriamanitr’ i Jakoba.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Mahalalà ianareo olona ketrina; Ary ianareo adala, rahoviana re no mba ho hendry ianareo?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Ny Mpanao ny sofina va tsy handre? Ny Mpamorona ny maso va tsy hahita?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Ny Mpampianatra ny jentilisa va tsy hananatra, Dia Izay mampianatra fahalalana ny olona?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Jehovah no mahalala ny hevitry ny olona, Fa zava-poana izany.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Sambatra izay olona anarinao, Jehovah ô, Sady ampianarinao avy amin’ ny lalanao,
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
Mba homenao fitsaharana amin’ ny andro fahoriana izy, Mandra-pihady lavaka ho an’ ny ratsy fanahy.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Fa Jehovah tsy mba hanary ny olony, Ary ny lovany tsy hafoiny.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Fa ny fitsarana hiverina ho amin’ ny fahamarinana, Ary hanaraka izany ny mahitsy fo rehetra
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Iza no hitsangana ho ahy hisakana ny mpanao ratsy? Iza no hiseho ho ahy hisakana ny mpanao meloka?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Raha tsy Jehovah no Mpamonjy ahy, Dia efa saiky nalaky nitoetra tao amin’ ny mangingina ny fanahiko.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
Fony aho nanao hoe: Mangozohozo ny tongotro, Dia ny famindram-ponao, Jehovah ô, no nanohana ahy.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Raha be ny ahiahy ato anatiko Dia mampifaly ny fanahiko ny fampiononanao.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Hikambana aminao va ny seza fiandrianan’ ny ratsy, Izay misaina fampahoriana manohitra ny lalàna?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Manao andiany hamely ny fanahin’ ny marina ireo Ka manameloka ny rà marina.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Fa tonga fiarovana avo ho ahy Jehovah; Ary vatolampy fialofako Andriamanitro.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Dia ampanodiaviny azy ireo ny helony ka aringany noho ny faharatsiany izy; Eny, aringan’ i Jehovah Andriamanitsika izy.