Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Psalmus David, Quarta sabbati. Deus ultionum Dominus: Deus ultionum libere egit.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Exaltare qui iudicas terram: redde retributionem superbis.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Usquequo peccatores Domine: usquequo peccatores gloriabuntur:
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Effabuntur, et loquentur iniquitatem: loquentur omnes, qui operantur iniustitiam?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Populum tuum Domine humiliaverunt: et hereditatem tuam vexaverunt.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Viduam, et advenam interfecerunt: et pupillos occiderunt.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
Et dixerunt: Non videbit Dominus, nec intelliget Deus Iacob.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Intelligite insipientes in populo: et stulti aliquando sapite.
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Qui plantavit aurem, non audiet? aut qui finxit oculum, non considerat?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Qui corripit gentes, non arguet: qui docet hominem scientiam?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Dominus scit cogitationes hominum, quoniam vanae sunt.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Beatus homo, quem tu erudieris Domine: et de lege tua docueris eum.
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
Ut mitiges ei a diebus malis: donec fodiatur peccatori fovea.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Quia non repellet Dominus plebem suam: et hereditatem suam non derelinquet.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Quoadusque iustitia convertatur in iudicium: et qui iuxta illam omnes qui recto sunt corde.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Quis consurget mihi adversus malignantes? aut quis stabit mecum adversus operantes iniquitatem?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Nisi quia Dominus adiuvit me: paulominus habitasset in inferno anima mea. (questioned)
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
Si dicebam: Motus est pes meus: misericordia tua Domine adiuvabat me.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Secundum multitudinem dolorum meorum in corde meo: consolationes tuae laetificaverunt animam meam.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Numquid adhaeret tibi sedes iniquitatis: qui fingis laborem in praecepto?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Captabunt in animam iusti: et sanguinem innocentem condemnabunt.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Et factus est mihi Dominus in refugium: et Deus meus in adiutorium spei meae.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Et reddet illis iniquitatem ipsorum: et in malitia eorum disperdet eos: disperdet illos Dominus Deus noster.
