< Psaltaren 94 >
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Psalmus ipsi David, quarta sabbati. Deus ultionum Dominus; Deus ultionum libere egit.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Exaltare, qui judicas terram; redde retributionem superbis.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Usquequo peccatores, Domine, usquequo peccatores gloriabuntur;
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
effabuntur et loquentur iniquitatem; loquentur omnes qui operantur injustitiam?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Populum tuum, Domine, humiliaverunt, et hæreditatem tuam vexaverunt.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Viduam et advenam interfecerunt, et pupillos occiderunt.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
Et dixerunt: Non videbit Dominus, nec intelliget Deus Jacob.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Intelligite, insipientes in populo; et stulti, aliquando sapite.
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Qui plantavit aurem non audiet? aut qui finxit oculum non considerat?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Qui corripit gentes non arguet, qui docet hominem scientiam?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Dominus scit cogitationes hominum, quoniam vanæ sunt.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Beatus homo quem tu erudieris, Domine, et de lege tua docueris eum:
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
ut mitiges ei a diebus malis, donec fodiatur peccatori fovea.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Quia non repellet Dominus plebem suam, et hæreditatem suam non derelinquet,
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
quoadusque justitia convertatur in judicium: et qui juxta illam, omnes qui recto sunt corde.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Quis consurget mihi adversus malignantes? aut quis stabit mecum adversus operantes iniquitatem?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Nisi quia Dominus adjuvit me, paulominus habitasset in inferno anima mea. ()
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
Si dicebam: Motus est pes meus: misericordia tua, Domine, adjuvabat me.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Secundum multitudinem dolorum meorum in corde meo, consolationes tuæ lætificaverunt animam meam.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Numquid adhæret tibi sedes iniquitatis, qui fingis laborem in præcepto?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Captabunt in animam justi, et sanguinem innocentem condemnabunt.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Et factus est mihi Dominus in refugium, et Deus meus in adjutorium spei meæ.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Et reddet illis iniquitatem ipsorum, et in malitia eorum disperdet eos: disperdet illos Dominus Deus noster.