Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

O Dio delle vendette, o Eterno, Iddio delle vendette, apparisci nel tuo fulgore!

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Lèvati, o giudice della terra, rendi ai superbi la loro retribuzione!

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Fino a quando gli empi, o Eterno, fino a quando gli empi trionferanno?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Si espandono in discorsi arroganti, si vantano tutti questi operatori d’iniquità.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Schiacciano il tuo popolo, o Eterno, e affliggono la tua eredità.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Uccidono la vedova e lo straniero, ammazzano gli orfani,

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

e dicono: L’Eterno non vede, l’Iddio di Giacobbe non ci fa attenzione.

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Abbiate intendimento, voi gli stolti fra il popolo! E voi, pazzi, quando sarete savi?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Colui che ha piantato l’orecchio non udirà egli? Colui che ha formato l’occhio non vedrà egli?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Colui che castiga le nazioni non correggerà, egli che imparte all’uomo la conoscenza?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

L’Eterno conosce i pensieri dell’uomo, sa che son vanità.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Beato l’uomo che tu correggi, o Eterno, ed ammaestri con la tua legge

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

per dargli requie dai giorni dell’avversità, finché la fossa sia scavata per l’empio.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Poiché l’Eterno non rigetterà il suo popolo, e non abbandonerà la sua eredità.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Poiché il giudizio tornerà conforme a giustizia, e tutti i diritti di cuore lo seguiranno.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Chi si leverà per me contro i malvagi? Chi si presenterà per me contro gli operatori d’iniquità?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Se l’Eterno non fosse stato il mio aiuto, a quest’ora l’anima mia abiterebbe il luogo del silenzio.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

Quand’ho detto: Il mio piè vacilla, la tua benignità, o Eterno, m’ha sostenuto.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Quando sono stato in grandi pensieri dentro di me, le tue consolazioni han rallegrato l’anima mia.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Il trono della nequizia t’avrà egli per complice? esso, che ordisce oppressioni in nome della legge?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Essi si gettano assieme contro l’anima del giusto, e condannano il sangue innocente.

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Ma l’Eterno è il mio alto ricetto, e il mio Dio è la ròcca in cui mi rifugio.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Egli farà ricader sovr’essi la loro propria iniquità, e li distruggerà mediante la loro propria malizia; l’Eterno, il nostro Dio, li distruggerà.