Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

O SIGNORE Iddio delle vendette; O Dio delle vendette, apparisci in gloria.

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Innalzati, o Giudice della terra; Rendi la retribuzione ai superbi.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Infino a quando, o Signore, Infino a quando trionferanno gli empi?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

[Infino a quando] sgorgheranno parole dure? [Infino a quando] si vanteranno tutti gli operatori d'iniquità?

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Signore, essi tritano il tuo popolo, Ed affliggono la tua eredità;

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Uccidono la vedova e il forestiere, Ed ammazzano gli orfani;

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

E dicono: Il Signore non [ne] vede, E l'Iddio di Giacobbe non [ne] intende [nulla].

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

O [voi] i più stolti del popolo, intendete; E [voi] pazzi, quando sarete savi?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Colui che ha piantata l'orecchia non udirebbe egli? Colui che ha formato l'occhio non riguarderebbe egli?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Colui che gastiga le genti, Che insegna il conoscimento agli uomini, non correggerebbe egli?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Il Signore conosce i pensieri degli uomini, [E sa] che son vanità.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Beato l'uomo il qual tu correggi, Signore, Ed ammaestri per la tua Legge;

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Per dargli riposo, [liberandolo] da' giorni dell'avversità, Mentre è cavata la fossa all'empio.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Perciocchè il Signore non lascerà il suo popolo, E non abbandonerà la sua eredità.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Perciocchè il giudicio ritornerà a giustizia, E dietro a lui [saranno] tutti [quelli che son] diritti di cuore.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Chi si leverà per me contro a' maligni? Chi si presenterà per me contro agli operatori d'iniquità?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Se il Signore non [fosse stato] mio aiuto, Per poco l'anima mia sarebbe stata stanziata nel silenzio.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

Quando io ho detto: Il mio piè vacilla; La tua benignità, o Signore, mi ha sostenuto.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Quando [io sono stato] in gran pensieri dentro di me, Le tue consolazioni han rallegrata l'anima mia.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Il seggio delle malizie che forma iniquità in luogo di statuti, Potrebbe egli esserti congiunto?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Essi corrono a schiere contro all'anima del giusto, E condannano il sangue innocente.

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Ma il Signore mi è in vece d'alto ricetto; E l'Iddio mio in vece di rocca di confidanza.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Ed egli farà lor tornare addosso la loro iniquità, E li distruggerà per la lor [propria] malizia; Il Signore Iddio nostro li distruggerà.