Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Drottinn, þú ert Guð hefndarinnar – sá Guð sem réttir hlut þeirra sem ranglæti eru beittir. Láttu dýrð þína birtast.

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Rís upp, þú dómari jarðar. Refsaðu ofstopamönnum fyrir illverk þeirra.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Drottinn, hve lengi eiga óguðlegir að hrósa sigri?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Þeir eru að springa af monti! Hlustaðu á grobbið í þeim!

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Drottinn, líttu á hvernig þeir kúga þjóð þína og kvelja fólkið sem þú elskar.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Þeir myrða ekkjur og munaðarleysingja og líka útlendinga sem hér hafa sest að.

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

„Drottinn sér þetta ekki, “segja þeir, „hann lætur sér fátt um finnast.“

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Heimskingjar!

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Haldið þið að Guð sé blindur og heyrnarlaus, hann sem skapar bæði augu og eyru!

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Hann refsar þjóðunum – og nú er komið að ykkur. Enginn hlutur er honum hulinn. Eins og hann viti ekki hvað þið hafið gert!

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Drottinn þekkir skammsýni og hégómleika mannanna

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

og því agar hann okkur til góðs.

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Það gerir hann til þess að við göngum á hans vegum og gefumst ekki upp í mótlæti.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Drottinn afneitar ekki lýð sínum né yfirgefur þjóð sína.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Dómar hans eru réttlátir og fylgjendur hans fagna af hreinu hjarta.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Hver vill vernda mig fyrir illgjörðamönnum? Hver vill vera skjöldur minn?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Án Drottins væri ég dauðans matur.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

Ég æpti: „Drottinn, ég er að hrapa!“og af gæsku sinni frelsaði hann mig.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Drottinn, þegar efasemdir ásækja mig og hjarta mitt er fullt af angist, þá gefðu mér frið þinn og endurnýjaðu gleði mína.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Vilt þú vernda og viðhalda spilltri valdsstjórn sem hallar réttlætinu? Leyfir þú slíkt?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Hefur þú þóknun á þeim sem dæma saklausa til dauða?

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Nei! Drottinn, Guð minn, er vígi mitt, kletturinn þar sem ég leita skjóls.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Guð lætur syndir óguðlegra koma þeim sjálfum í koll. Illverk þeirra verða þeim að falli.