Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
O LORD! thou God of vengeance! O thou God of vengeance! shine forth!
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Rouse thyself, thou judge of the earth! Render a recompense to the proud!
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
How long, O LORD! shall the wicked, How long shall the wicked triumph?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
How long shall their lips pour forth insolence? How long shall all the evil-doers boast?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
O LORD! they trample upon thy people, And oppress thine inheritance!
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
They slay the widow, and the stranger, And murder the fatherless;
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
And they say, “The LORD doth not see, The God of Jacob doth not regard!”
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Be instructed, ye most stupid of mankind! O when, ye fools, will ye be wise?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
He that planted the ear, shall he not hear? He that formed the eye, shall he not see?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
He that chastiseth nations, shall not he punish? He that teacheth man knowledge, shall not he know?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
The LORD knoweth the thoughts of men, That they are vanity.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Happy the man, O LORD! whom thou correctest, Whom by thy teaching thou makest wise;
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
To give him peace in the days of adversity, Until a pit be digged for the wicked!
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
For the LORD will not forsake his people, Nor abandon his own inheritance.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
For judgment shall return to justice, And all the upright in heart shall follow it.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Who will rise up for me against the wicked? Who will stand up for me against the evil-doers?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
If the LORD had not been my help, I had well nigh dwelt in the land of silence.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
When I think that my foot is slipping, Thy goodness, O LORD! holdeth me up.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
In the multitude of anxieties within me, Thy consolations revive my soul.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Shall with thee be allied the throne of iniquity, Which deviseth mischief against law?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
They band together against the life of the righteous, And condemn innocent blood.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
But the LORD is my fortress, And my God the rock of my refuge.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
He will bring upon them their own iniquity; Yea, through their own wickedness he will cut them off; Yea, the LORD, our God, will cut them off.
