Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
The Lord is the God to whom revenge belongeth: the God of revenge hath acted freely.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Lift up thyself, thou that judgest the earth: render a reward to the proud.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
How long shall sinners, O Lord: how long shall sinners glory?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Shall they utter, and speak iniquity: shall all speak who work injustice?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Thy people, O Lord, they have brought low: and they have afflicted thy inheritance.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
They have slain the widow and the stranger: and they have murdered the fatherless.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
And they have said: The Lord shall not see: neither shall the God of Jacob understand.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Understand, ye senseless among the people: and, you fools, be wise at last.
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
He that planted the ear, shall he not hear? or he that formed the eye, doth he not consider?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
He that chastiseth nations, shall he not rebuke: he that teacheth man knowledge?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
The Lord knoweth the thoughts of men, that they are vain.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Blessed is the man whom thou shalt instruct, O Lord: and shalt teach him out of thy law.
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
That thou mayst give him rest from the evil days: till a pit be dug for the wicked.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
For the Lord will not cast off his people: neither will he forsake his own inheritance.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Until justice be turned into judgment: and they that are near it are all the upright in heart.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Who shall rise up for me against the evildoers? or who shall stand with me against the workers of iniquity?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Unless the Lord had been my helper, my soul had almost dwelt in hell. (questioned)
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
If I said: My foot is moved: thy mercy, O Lord, assisted me.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
According to the multitude of my sorrows in my heart, thy comforts have given joy to my soul.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Doth the seat of iniquity stick to thee, who framest labour in commandment?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
They will hunt after the soul of the just, and will condemn innocent blood.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
But the Lord is my refuge: and my God the help of my hope.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
And he will render them their iniquity: and in their malice he will destroy them: the Lord our God will destroy them.
