Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Bože osvetniče, Jahve, Bože osvetniče, pokaži se.

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Ustani ti što sudiš zemlju, po zasluzi plati oholima!

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Dokle će bezbošci, Jahve, dokle će se bezbošci hvastati?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Dokle će brbljati, drsko govoriti, dokle će se bezakonici hvastati?

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Tlače narod tvoj, Jahve, i baštinu tvoju pritišću;

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

kolju udovicu i pridošlicu, sirotama život oduzimlju

7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

i govore: “Jahve ne vidi! Ne opaža Bog Jakovljev!”

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Shvatite, lude u narodu: bezumni, kad ćete se urazumiti?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Onaj što uho zasadi da ne čuje? Koji stvori oko da ne vidi?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Onaj što odgaja narode da ne kazni - Onaj što ljude uči mudrosti?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

Jahve poznaje namisli ljudske: one su isprazne.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Blago onom koga ti poučavaš, Jahve, i učiš Zakonu svojemu:

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

da mu mir udijeliš od nesretnih dana, dok se grob kopa zlikovcu.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Jer neće Jahve odbaciti naroda svojega i svoje baštine neće napustiti;

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

jer će se pravo dosuditi pravednosti i za njom će ići svi čestiti srcem.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Tko će ustati za me protiv zlotvora? Tko će se zauzeti za me protiv zločinaca?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Da mi Jahve ne pomaže, brzo bih sišao u mjesto tišine.

18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

Čim pomislim: “Noga mi posrće”, dobrota me tvoja, o Jahve, podupire.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Kad se skupe tjeskobe u srcu mome, tvoje mi utjehe dušu vesele.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Zar je bezbožno sudište u savezu s tobom kad nevolje stvara pod izlikom zakona?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Nek' samo pritišću dušu pravednog, nek' osuđuju krv nedužnu:

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

Jahve mi je utvrda, Bog - hrid utočišta moga.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Platit će im bezakonje njihovo, njihovom će ih zloćom istrijebiti, istrijebit će ih Jahve, Bog naš.