Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
Aw Angraeng Sithaw, lu lakung; Aw lu lakung Sithaw, amtueng thuih raeh.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Aw long lokcaekkung, angthawk ah; amoek kami han katingah tangqum to paek ah.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Angraeng, kasae kaminawk loe nasetto maw, kahoih ai kaminawk loe nasetto maw nawm o vop tih?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
Sethaih sah kaminawk loe amoek o boih, nihcae loe nasetto maw lok kaham lok to apae o vop tih?
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Aw Angraeng, nihcae mah nang ih kaminawk to atit o moe, na qawktoep kaminawk to pacaekthlaek o.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Lamhmainawk, angvinnawk hoi ampa tawn ai kaminawk to a hum o.
7 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
Angraeng mah hnu mak ai hmang, Jakob ih Sithaw mah doeh dawncang mak ai, tiah a thuih o.
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Minawk salakah kaom poekhaih tawn ai kaminawk, panoek oh; kamthu kaminawk, natuek naah maw palung na haa o tih?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
Naa sahkung mah loe thaih mak ai maw? Mik sahkung mah loe hnu mak ai maw?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
Sithaw panoek ai kami thuitaekkung mah loe, danpaek ai ah om tih maw? Kami palunghahaih patukkung loe, panoekhaih tawn ai maw?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
Kami poekhaih loe azom pui ni, tiah Angraeng mah panoek.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
Aw Angraeng, kasae kami hanah tangqom takae ai karoek to, karai tonghaih niah anih to nang haksak hanah, na thuihtaek moe, na lok patuk ih kami loe tahamhoih.
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
Angraeng mah angmah ih kaminawk to pahnawt sut mak ai, angmah ih qawktoep kaminawk doeh prawtsut mak ai.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
Toenghaih nuiah lokcaekhaih to om tih, poektoeng kaminawk boih loe to hmuen to pazui o tih.
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Kasae kaminawk tuk hanah mi maw kai hanah angthawk tih? To tih ai boeh loe kasae sah kaminawk tuk hanah mi maw kai han angdoe tih?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Angraeng mah na bomh ai nahaeloe, akra ai ah ka hinghaih hae amding rue duekhaih ahmuen ah ka om tih boeh.
18 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
Kai mah, Ka khok loe amthaek boeh, tiah ka thuih naah, Aw Angraeng, na palungnathaih hoiah kai to nang patawnh.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
Ka palung thung poekhaih angpung sut naah, ka hinghaih to nang hoesak.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Toeng ai ah lokcaek kaminawk to na koeh ai, kamro angraeng tangkhang loe nang hoiah angkomhaih oh maw?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
Nihcae loe katoeng kami hinghaih to lak hanah, amkhueng o moe, zaehaih tawn ai kami hum hanah khokhan o.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
Toe Angraeng loe kacak kai ih sipae ah oh; ka Sithaw loe ka buephaih lungsong ah oh.
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
Angraeng mah nihcae zaehaih to angmacae nuiah krahsak ueloe, kasae a sak o haih pongah nihcae to amrosak tih; ue, aicae Angraeng Sithaw mah nihcae to paro tih.
