Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Tanrı adamı Musa'nın duası Ya Rab, barınak oldun bize Kuşaklar boyunca.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Dağlar var olmadan, Daha evreni ve dünyayı yaratmadan, Öncesizlikten sonsuzluğa dek Tanrı sensin.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
İnsanı toprağa döndürürsün, “Ey insanoğulları, toprağa dönün!” diyerek.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Çünkü senin gözünde bin yıl Geçmiş bir gün, dün gibi, Bir gece nöbeti gibidir.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
İnsanları bir düş gibi siler, süpürürsün, Sabah biten ot misali:
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Sabah filizlenir, büyür, Akşam solar, kurur.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Eriyip bitiyoruz senin öfkenden, Kızgınlığından dehşete düşüyoruz.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Suçlarımızı önüne, Gizli günahlarımızı yüzünün ışığına çıkardın.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Gazabından kısalıyor günlerimiz, Bir soluk gibi tükeniyor yıllarımız.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Ömrümüz yetmiş yıl sürüyor, Bilemedin seksen, o da sağlıklıysak; En güzel yıllar da zahmetle, kederle geçiyor, Çabucak bitiyor, uçup gidiyoruz.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Kim bilir gazabının gücünü? Çünkü öfken sana duyulan korku kadar güçlüdür.
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Bu yüzden günlerimizi saymayı bize öğret ki, Bilgelik kazanalım.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Vazgeç, ya RAB! Öfken ne zamana dek sürecek? Acı kullarına!
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Sabah bizi sevginle doyur, Ömrümüz boyunca sevinçle haykıralım.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Kaç gün bizi sıkıntıya soktunsa, Kaç yıl çile çektirdinse, O kadar sevindir bizi.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Yaptıkların kullarına, Görkemin onların çocuklarına görünsün.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Tanrımız Rab bizden hoşnut kalsın. Ellerimizin emeğini boşa çıkarma. Evet, ellerimizin emeğini boşa çıkarma.
