Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Señor, tú nos has sido refugio en generación y generación.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Antes que naciesen los montes, y formases la tierra y el mundo, y desde el siglo, y hasta el siglo, tú eres Dios.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
Vuelves al hombre hasta ser quebrantado; y dices: Convertíos, hijos del hombre.
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Porque mil años delante de tus ojos, son como el día de ayer, que pasó, y como la vela de la noche.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Háceslos pasar como avenida de aguas: son como sueño: a la mañana pasará como la yerba;
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Que a la mañana florece, y crece: a la tarde es cortada, y se seca.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Porque con tu furor somos consumidos: y con tu ira somos conturbados.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Pusiste nuestras maldades delante de ti: nuestros yerros a la lumbre de tu rostro.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Porque todos nuestros días declinan a causa de tu ira: acabamos nuestros años, como la palabra.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Los días de nuestra edad son setenta años: y los de los más valientes, ochenta años: y su fortaleza es molestia, y trabajo: porque es cortado presto, y volamos.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
¿Quién conoce la fortaleza de tu ira? que tu ira es como tu temor.
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Para contar nuestros días ház nos saber así: y traeremos al corazón sabiduría.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Vuélvete a nosotros o! Jehová: ¿hasta cuándo? y aplácate para con tus siervos.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Hártanos de mañana de tu misericordia: y cantaremos, y alegrarnos hemos todos nuestros días.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Alégranos como en los días que nos afligiste: como en los años que vimos mal.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Parezca en tus siervos tu obra; y tu gloria sobre sus hijos.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Y sea la hermosura de Jehová nuestro Dios sobre nosotros: y haz permanecer sobre nosotros la obra de nuestras manos: la obra de nuestras manos confirma.
