Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

MAIN, kom me kotin nekid pat jan eu kainok on eu.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Mon nana kan o jappa, o aude pan jappa a wiauiada, Kot kotin mia, jan maj kokodo o pil kokolata joutuk, Main Kot.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Kom kin kotin kapurelan pwel par aramaj akan o kotin mamajani: Puredo komail aramaj akan.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Pwe par kid dueta aio me jamalar mon jilan omui o rajon majamajan eu ni pon.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Kom kin kotin kapwil irail wei, re rajon mair, dueata ra, me kin monedi madan.

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Me kin majel pajan ni manjan, a ni joutik a pan palepaledi o monedi.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Omui onion me je kin jojore kidi, o omui onion melel, me je kin mekila madan.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Pwe kom kotin kajanjale on pein komui dip at akan, o dip at rir akan nan marain en jilan omui.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

I me at ran akan karoj kin tan weiki omui onion, at par akan rajon kajoi pot.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Warain at mour me jaunpar ijeijok, a ma re toto, a pan waleijok, a ma me kajampwal, a pan apwal o dodok. Pwe a kin tan wei madan, dueta kit kin pir wei.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

A ij me kak dedeki mana en omui onion, o ij me kin majak onion wet?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Kom kotin padaki on kit, me kit pan mela, pwe jen lolekonkila.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Main Ieowa, kom kotin puron wukedoke don kit; arai da omui onion? Kom kotin maki on japwilim omui ladu kan!

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Kom kotin kadire kin kit ala ar kalanan ni manjan, kit ap pan kapin o pereperen arain at maur.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Kom kotin kaperen kit da murin at kalokoloker, o murin at kamekam warai.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Kom kotin kajale on japwilim omui ladu kanomui wiawia kan o omui wau on na jeri kan.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

leowa at Kot, en kalanan don kit o kotin kapwaiada dodok en pa at akan re at; ei kom kotin kapwaiada dodok en pa at akan!