Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Ei bøn av gudsmannen Moses. Herre, du hev vore ei livd for oss frå ætt til ætt.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Fyrr fjelli vart til, og du skapte jordi og heimen, ja frå æva og til æva er du Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
Du let menneskja venda um til dust og segjer: «Vend um att, de menneskjeborn!»
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
For tusund år er i dine augo som dagen i går når han lid, som ei vakt um natti.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Du riv deim burt som i flaum, dei vert som ein svevn, um morgonen er dei som groande graset;
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
um morgonen blømer det og gror, um kvelden visnar det burt og turkast upp.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
For me hev forgjengest ved din vreide, og ved din harm er me burtskræmde.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Du hev sett våre misgjerder for augo dine, vår løynde synd i ljoset frå di åsyn.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
For alle våre dagar er framfarne i din vreide, me hev livt våre år til ende som ein sukk.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Vår livstid, ho varer sytti år, og når der er mykje kraft, åtteti år, og jamvel det stoltaste er møda og fåfengd, for snart er det framfare, og me flaug burt.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Kven kjenner styrken i din vreide og din harm, soleis som ein bør ottast deg?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Å telja våre dagar, det lære du oss, at me kann få visdom i hjarta.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Vend um, Herre! Kor lenge? Og lat det gjera deg vondt for tenarane dine!
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Metta oss med di miskunn når morgonen renn, so vil me fegnast og gleda oss alle våre dagar!
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Gled oss etter dei dagar du hev bøygt oss, etter dei år me hev set ulukka!
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Lat di gjerning syna seg for tenarane dine og din herlegdom yver deira born!
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Og Herren, vår Guds ynde vere yver oss, og det våre hender gjer, gjeve du framgang for oss, ja, det våre hender gjer, det gjeve du framgang!
