Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Oratio Moysi hominis Dei. Domine, refugium factus es nobis: a generatione in generationem.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Priusquam montes fierent, aut formaretur terra, et orbis: a sæculo et usque in sæculum tu es Deus.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Ne avertas hominem in humilitatem: et dixisti: Convertimini filii hominum.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Quoniam mille anni ante oculos tuos, tamquam dies hesterna, quæ præteriit, Et custodia in nocte,

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

quæ pro nihilo habentur, eorum anni erunt.

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Mane sicut herba transeat, mane floreat, et transeat: vespere decidat, induret, et arescat.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Quia defecimus in ira tua, et in furore tuo turbati sumus.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Posuisti iniquitates nostras in conspectu tuo: sæculum nostrum in illuminatione vultus tui.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Quoniam omnes dies nostri defecerunt: et in ira tua defecimus. Anni nostri sicut aranea meditabuntur:

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

dies annorum nostrorum in ipsis, septuaginta anni. Si autem in potentatibus octoginta anni: et amplius eorum, labor et dolor. Quoniam supervenit mansuetudo: et corripiemur.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Quis novit potestatem iræ tuæ: et præ timore tuo iram tuam

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

dinumerare? Dexteram tuam sic notam fac: et eruditos corde in sapientia.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Convertere Domine usquequo? et deprecabilis esto super servos tuos.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Repleti sumus mane misericordia tua: et exultavimus, et delectati sumus omnibus diebus nostris.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Lætati sumus pro diebus, quibus nos humiliasti: annis, quibus vidimus mala.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Respice in servos tuos, et in opera tua: et dirige filios eorum.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Et sit splendor Domini Dei nostri super nos, et opera manuum nostrarum dirige super nos: et opus manuum nostrarum dirige.