Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Signore, tu sei stato per noi un rifugio di generazione in generazione. Preghiera. Di Mosè, uomo di Dio.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Prima che nascessero i monti e la terra e il mondo fossero generati, da sempre e per sempre tu sei, Dio.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Tu fai ritornare l'uomo in polvere e dici: «Ritornate, figli dell'uomo».

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Ai tuoi occhi, mille anni sono come il giorno di ieri che è passato, come un turno di veglia nella notte.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Li annienti: li sommergi nel sonno; sono come l'erba che germoglia al mattino:

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

al mattino fiorisce, germoglia, alla sera è falciata e dissecca.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Perché siamo distrutti dalla tua ira, siamo atterritti dal tuo furore.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Davanti a te poni le nostre colpe, i nostri peccati occulti alla luce del tuo volto.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Tutti i nostri giorni svaniscono per la tua ira, finiamo i nostri anni come un soffio.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Gli anni della nostra vita sono settanta, ottanta per i più robusti, ma quasi tutti sono fatica, dolore; passano presto e noi ci dileguiamo.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Chi conosce l'impeto della tua ira, tuo sdegno, con il timore a te dovuto?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Insegnaci a contare i nostri giorni e giungeremo alla sapienza del cuore.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Volgiti, Signore; fino a quando? Muoviti a pietà dei tuoi servi.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Saziaci al mattino con la tua grazia: esulteremo e gioiremo per tutti i nostri giorni.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Rendici la gioia per i giorni di afflizione, per gli anni in cui abbiamo visto la sventura.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Si manifesti ai tuoi servi la tua opera e la tua gloria ai loro figli.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Sia su di noi la bontà del Signore, nostro Dio: rafforza per noi l'opera delle nostre mani, l'opera delle nostre mani rafforza.