Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Bæn guðsmannsins Móse. Drottinn, þú hefur verið okkur athvarf frá kynslóð til kynslóðar.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Áður en þú skapaðir fjöllin og jörðin varð til, varst þú, ó Guð – þú átt þér hvorki upphaf né endi!

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Þú talar – og maðurinn verður aftur að dufti.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Þúsund ár eru eins og einn dagur fyrir þér, eins og klukkustund!

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Við berumst með straumi tímans og hverfum líkt og í draumi.

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Við erum eins og grasið sem grær að morgni en skrælnar að kvöldi, visnar og deyr.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Við föllum fyrir reiði þinni og hnígum fyrir bræði þinni.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Þú hefur breitt úr syndum okkar frammi fyrir þér – einnig hinum leyndu syndum – engin þeirra er þér hulin.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Reiði þín er enginn leikur. Er að undra þótt ævin sé erfið og dagarnir líði sem andvarp.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Ævi okkar er sjötíu ár og þegar best lætur áttatíu ár. En jafnvel bestu árin eru full af mæðu og hégóma. Þau eru horfin áður en varir og við á bak og burt!

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Hver þekkir ógnir reiði þinnar, og hvert okkar óttast þig eins og ber?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Kenndu okkur að telja alla okkar daga og skilja hve ævin er stutt. Gefðu að við fáum notað hana til góðs.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Ó, Drottinn, hve lengi er þess að bíða að þú dragir reiði þína í hlé og blessir okkur á nýjan leik?

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Miskunna okkur á hverjum morgni að við megum gleðjast hvern einasta dag.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Já, gefðu okkur gleði í stað armæðu liðinna daga.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Leyfðu okkur aftur að reyna máttarverk þín svo að börn okkar sjái dýrð þína eins og við forðum.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Náð Drottins Guðs sé með okkur. Hann veiti okkur gæfu og gengi.