Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Ein Gebet Moses, des Mannes Gottes. Herr, du bist unsre Zuflucht von Geschlecht zu Geschlecht!

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Ehe denn die Berge wurden und die Erde und die Welt geschaffen worden, bist du Gott von Ewigkeit zu Ewigkeit!

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Du wandelst den Sterblichen in Staub und sprichst: Kehret zurück, ihr Menschenkinder!

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Denn tausend Jahre sind vor dir wie der gestrige Tag, der vergangen ist, und wie eine Nachtwache;

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

du lässest sie dahinfahren wie einen Strom, sie sind wie ein Schlaf am Morgen, wie das Gras, das aufsprießt,

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

das am Morgen blüht und grünt, am Abend welkt und verdorrt.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Denn wir werden aufgerieben durch deinen Zorn und schnell dahingerafft durch deinen Grimm.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Du hast unsre Missetaten vor dich hingestellt, unsre verborgenen Sünden in das Licht deines Angesichts.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Denn alle unsre Tage sind dahingeschwunden durch deinen Zorn, wir haben unsre Jahre zugebracht wie ein Geschwätz.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Unser Leben währt siebzig Jahre, und wenn es hoch kommt, so sind's achtzig Jahre, und worauf man stolz ist, das war Mühsal und Nichtigkeit; denn es fährt schnell dahin, als flögen wir davon.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Wer erkennt aber die Stärke deines Zorns, deinen Grimm so, wie er zu fürchten ist?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Lehre uns unsre Tage richtig zählen, daß wir ein weises Herz erlangen!

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Kehre wieder, o HERR, (wie lange verziehst du?) und habe Mitleid mit deinen Knechten!

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Sättige uns frühe mit deiner Gnade, so wollen wir jubeln und fröhlich sein unser Leben lang.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Erfreue uns so viele Tage, wie du uns beugtest, so viele Jahre, als wir Unglück sahen.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Zeige deinen Knechten dein Werk und deine Herrlichkeit ihren Kindern!

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Und die Freundlichkeit des Herrn, unsres Gottes, sei über uns, und das Werk unsrer Hände ordne du für uns, ja, das Werk unsrer Hände ordne du!