Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Ein Gebet, von Moses, dem Gottesmann. - Ein Obdach bist Du, Herr, für uns durch alle Menschenalter.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Bevor die Berge noch geboren wurden, bevor die Erde und die Welt gezeugt, bist Du von Ewigkeit zu Ewigkeiten, Gott.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
Die Menschen wandelst Du in Staub und sprichst: "Ihr andern Menschenkinder: werdet!"
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Denn tausend Jahre sind in Deinen Augen gleich einem jüngst vergangenen Tag, gleich einer Wache in der Nacht.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Du lässest sie im Schlaf entstehen; sie sind wie Gras, das morgens sprießt,
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
das morgens blüht und sprießt, am Abend welkt und dorrt
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Vor Deinem Zorn vergehen wir; zunichte werden wir vor Deinem Grimme,
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
wenn Du Dir unsere Vergehn vor Augen stellst, vor Deines Angesichtes Leuchte unsere schlimmsten Fehler.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Denn alle unsere Tage schwinden unter Deinem Grimme, und wir verbringen unsere Jahre einem Seufzer gleich.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Auf siebzig kommen unsres Lebens Jahre, bei großer Kraft auf achtzig. Ihr Stolz ist Mühsal nur und Elend. Sie eilen schnell dahin, und wir entschwinden.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Wer weiß Bescheid mit Deines Zornes Stärke und wer mit Deinem Grimm, der Furcht vor Dir entsprechend?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Dieweil wir also unsere Tage zählen, zeig doch das Richtige, auf daß wir zur Vernunft gelangen!
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Laß ab, o Herr! Wie lange noch? Werd andern Sinnes über Deine Knechte!
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Erquick uns bald mit Deiner Huld, damit wir jubelnd lebenslang uns freuen!
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Erfreu mit so viel Tagen uns, wie wir getrauert, mit so viel Jahren, wie in Unheil wir gelebt.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Dein Wirken zeige sich an Deinen Knechten und Deine Herrlichkeit an ihren Kindern!
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Des Herrn, unseres Gottes Gnade walte über uns, und fördere unsrer Hände Werk bei uns, ja, fördere unserer Hände Werk!
