Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Ein Gebet von Mose, dem Manne Gottes. Herr, du bist unsere Wohnung gewesen von Geschlecht zu Geschlecht.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Ehe geboren waren die Berge, und du die Erde und den Erdkreis erschaffen hattest ja, von Ewigkeit zu Ewigkeit bist du Gott.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Du lässest zum Staube zurückkehren den Menschen, und sprichst: Kehret zurück, ihr Menschenkinder!

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Denn tausend Jahre sind in deinen Augen wie der gestrige Tag, wenn er vergangen ist, und wie eine Wache in der Nacht.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Du schwemmst sie hinweg, sie sind wie ein Schlaf, am Morgen wie Gras, das aufsproßt;

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

am Morgen blüht es und sproßt auf; am Abend wird es abgemäht und verdorrt.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Denn wir vergehen durch deinen Zorn, und durch deinen Grimm werden wir hinweggeschreckt.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Du hast unsere Ungerechtigkeiten vor dich gestellt, unser verborgenes Tun vor das Licht deines Angesichts.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Denn alle unsere Tage schwinden durch deinen Grimm, wir bringen unsere Jahre zu wie einen Gedanken.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Die Tage unserer Jahre, ihrer sind siebzig Jahre, und, wenn in Kraft, achtzig Jahre, und ihr Stolz ist Mühsal und Nichtigkeit, denn schnell eilt es vorüber, und wir fliegen dahin.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Wer erkennt die Stärke deines Zornes, und, deiner Furcht gemäß, deinen Grimm?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

So lehre uns denn zählen unsere Tage, auf daß wir ein weises Herz erlangen!

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Kehre wieder, Jehova! Bis wann? Und laß dich's gereuen über deine Knechte!

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Sättige uns früh mit deiner Güte, so werden wir jubeln und uns freuen in allen unseren Tagen.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Erfreue uns nach den Tagen, da du uns gebeugt hast, nach den Jahren, da wir Übles gesehen!

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Laß deinen Knechten erscheinen dein Tun, und deine Majestät ihren Söhnen!

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Und die Huld des Herrn, unseres Gottes, sei über uns! Und befestige über uns das Werk unserer Hände; ja, das Werk unserer Hände, befestige es!