Psaltaren 90

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Requête de Moïse, homme de Dieu. Seigneur! Tu nous as été une retraite d'âge en âge.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Avant que les montagnes fussent nées, et que tu eusses formé la terre, la terre, [dis-je], habitable, même de siècle en siècle, tu es le [Dieu] Fort.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

Tu réduis l'homme [mortel] jusques à le menuiser, et tu dis: Fils des hommes, retournez.

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

Car mille ans sont devant tes yeux comme le jour d'hier qui est passé, et [comme] une veille en la nuit.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

Tu les emportes comme par une ravine d'eau; ils sont [comme] un songe au matin; comme une herbe qui se change,

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Laquelle fleurit au matin, et reverdit; le soir on la coupe, et elle se fane.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

Car nous sommes consumés par ta colère, et nous sommes troublés par ta fureur.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Tu as mis devant toi nos iniquités, [et] devant la clarté de ta face nos fautes cachées.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

Car tous nos jours s'en vont par ta grande colère, [et] nous consumons nos années comme une pensée.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

Les jours de nos années reviennent à soixante et dix ans, et s'il y en a de vigoureux, à quatre-vingts ans; même le plus beau de ces jours n'est que travail et tourment; et il s'en va bientôt, et nous nous envolons.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Qui est-ce qui connaît, selon ta crainte, la force de ton indignation et de ta grande colère?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

Enseigne-nous à tellement compter nos jours, que nous en puissions avoir un cœur rempli de sagesse.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

Eternel! retourne-toi; jusques à quand? sois apaisé envers tes serviteurs.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

Rassasie-nous chaque matin de ta bonté, afin que nous nous réjouissions, et que nous soyons joyeux tout le long de nos jours.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

Réjouis-nous au prix des jours que tu nous as affligés, [et au prix] des années auxquelles nous avons senti des maux:

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

Que ton œuvre paraisse sur tes serviteurs, et ta gloire sur leurs enfants.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Et que le bon plaisir de l'Eternel notre Dieu, soit sur nous, et dirige l'œuvre de nos mains; oui dirige l'œuvre de nos mains.