Psaltaren 90
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Prière de Moïse, homme de Dieu. Seigneur! Tu as été pour nous un refuge, De génération en génération.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Avant que les montagnes fussent nées, Et que tu eusses créé la terre et le monde, D’éternité en éternité tu es Dieu.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
Tu fais rentrer les hommes dans la poussière, Et tu dis: Fils de l’homme, retournez!
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
Car mille ans sont, à tes yeux, Comme le jour d’hier, quand il n’est plus, Et comme une veille de la nuit.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
Tu les emportes, semblables à un songe, Qui, le matin, passe comme l’herbe:
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
Elle fleurit le matin, et elle passe, On la coupe le soir, et elle sèche.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
Nous sommes consumés par ta colère, Et ta fureur nous épouvante.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
Tu mets devant toi nos iniquités, Et à la lumière de ta face nos fautes cachées.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
Tous nos jours disparaissent par ton courroux; Nous voyons nos années s’évanouir comme un son.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
Les jours de nos années s’élèvent à soixante-dix ans, Et, pour les plus robustes, à quatre-vingts ans; Et l’orgueil qu’ils en tirent n’est que peine et misère, Car il passe vite, et nous nous envolons.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
Qui prend garde à la force de ta colère, Et à ton courroux, selon la crainte qui t’est due?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
Enseigne-nous à bien compter nos jours, Afin que nous appliquions notre cœur à la sagesse.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
Reviens, Éternel! Jusques à quand?… Aie pitié de tes serviteurs!
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
Rassasie-nous chaque matin de ta bonté, Et nous serons toute notre vie dans la joie et l’allégresse.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
Réjouis-nous autant de jours que tu nous as humiliés, Autant d’années que nous avons vu le malheur.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
Que ton œuvre se manifeste à tes serviteurs, Et ta gloire sur leurs enfants!
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
Que la grâce de l’Éternel, notre Dieu, soit sur nous! Affermis l’ouvrage de nos mains, Oui, affermis l’ouvrage de nos mains!
