Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
Psalmus David, in finem pro occultis filii. Confitebor tibi Domine in toto corde meo: narrabo omnia mirabilia tua.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
Laetabor et exultabo in te: psallam nomini tuo Altissime,
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
In convertendo inimicum meum retrorsum: infirmabuntur, et peribunt a facie tua.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
Quoniam fecisti iudicium meum et causam meam: sedisti super thronum qui iudicas iustitiam.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Increpasti Gentes, et periit impius: nomen eorum delesti in aeternum et in saeculum saeculi.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
Inimici defecerunt frameae in finem: et civitates eorum destruxisti. Periit memoria eorum cum sonitu:
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
et Dominus in aeternum permanet. Paravit in iudicio thronum suum:
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
et ipse iudicabit orbem terrae in aequitate, iudicabit populos in iustitia.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
Et factus est Dominus refugium pauperi: adiutor in opportunitatibus, in tribulatione.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
Et sperent in te qui noverunt nomen tuum: quoniam non dereliquisti quaerentes te Domine.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Psallite Domino, qui habitat in Sion: annunciate inter Gentes studia eius:
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
Quoniam requirens sanguinem eorum recordatus est: non est oblitus clamorem pauperum.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Miserere mei Domine: vide humilitatem meam de inimicis meis.
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
Qui exaltas me de portis mortis, ut annunciem omnes laudationes tuas in portis filiae Sion.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
Exultabo in salutari tuo: infixae sunt Gentes in interitu, quem fecerunt. In laqueo isto, quem absconderunt, comprehensus est pes eorum.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
Cognoscetur Dominus iudicia faciens: in operibus manuum suarum comprehensus est peccator.
Convertantur peccatores in infernum, omnes Gentes quae obliviscuntur Deum. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
Quoniam non in finem oblivio erit pauperis: patientia pauperum non peribit in finem.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Exurge Domine, non confortetur homo: iudicentur Gentes in conspectu tuo:
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
Constitue Domine legislatorem super eos: ut sciant Gentes quoniam homines sunt.
