< Psaltaren 9 >
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
To the chief Musician upon Muthlabben, A Psalm of David. I will praise [thee], O LORD, with my whole heart; I will show forth all thy wonderful works.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
I will be glad and rejoice in thee: I will sing praise to thy name, O thou most High.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
When my enemies are turned back, they shall fall and perish at thy presence.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
For thou hast maintained my right and my cause; thou sattest on the throne judging right.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
Thou hast rebuked the heathen, thou hast destroyed the wicked, thou hast put out their name for ever and ever.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
O thou enemy, destructions are come to a perpetual end: and thou hast destroyed cities; their memorial hath perished with them.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
But the LORD shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
The LORD also will be a refuge for the oppressed, a refuge in times of trouble.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
And they that know thy name will put their trust in thee: for thou, LORD, hast not forsaken them that seek thee.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Sing praises to the LORD, who dwelleth in Zion: declare among the people his doings.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
When he maketh inquisition for blood, he remembereth them: he forgetteth not the cry of the humble.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Have mercy upon me, O LORD; consider my trouble [which I suffer] from them that hate me, thou that liftest me up from the gates of death:
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
That I may show forth all thy praise in the gates of the daughter of Zion: I will rejoice in thy salvation.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
The heathen are sunk down in the pit [that] they made: in the net which they hid is their own foot taken.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
The LORD is known [by] the judgment [which] he executeth: the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
17 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol )
The wicked shall be turned into hell, [and] all the nations that forget God. (Sheol )
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
For the needy shall not always be forgotten: the expectation of the poor shall [not] perish for ever.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Arise, O LORD; let not man prevail: let the heathen be judged in thy sight.
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
Put them in fear, O LORD: [that] the nations may know themselves [to be but] men. (Selah)