Psaltaren 9
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
Unto the end. For the secrets of the Son. A Psalm of David. I will confess to you, Lord, with my whole heart. I will recount all your wonders.
2 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
I will rejoice and exult in you. I will sing a psalm to your name, O Most High.
3 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
For my enemy will be turned back. They will be weakened and perish before your face.
4 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
For you have accomplished my judgment and my cause. You have sat upon the throne that judges justice.
5 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
You have rebuked the Gentiles, and the impious one has perished. You have deleted their name in eternity and for all generations.
6 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
The spears of the enemy have failed in the end, and their cities, you have destroyed. Their memory has perished with a loud noise.
7 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
But the Lord remains in eternity. He has prepared his throne in judgment.
8 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
And he will judge the whole world in equity. He will judge the people in justice.
9 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
And the Lord has become a refuge for the poor, a helper in opportunity, in tribulation.
10 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
And may they hope in you, who know your name. For you have not abandoned those seeking you, Lord.
11 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
Sing a psalm to the Lord, who dwells in Zion. Announce his study among the Gentiles.
12 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
Because of those who yearned for their blood, he has remembered them. He has not forgotten the cry of the poor.
13 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
Have mercy on me, Lord. See my humiliation from my enemies.
14 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
You lift me up from the gates of death, so that I may announce all your praises at the gates of the daughter of Zion.
15 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
I will exult in your salvation. The Gentiles have become trapped in the ruin that they made. Their foot has been caught in the same snare that they themselves had hidden.
16 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
The Lord will be recognized when making judgments. The sinner has been caught in the works of his own hands. (Pause)
The sinners will be turned into Hell: all the Gentiles who have forgotten God. (Sheol h7585)
18 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
For the poor will not be forgotten in the end. The patience of the poor will not perish in the end.
19 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
Rise up, Lord: do not let man be strengthened. Let the Gentiles be judged in your sight.
20 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
O Lord, establish a lawgiver over them, so that the Gentiles may know that they are only men. (Pause)
