Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Etana, Ezraka dēla, pamācība. Es dziedāšu no Tā Kunga žēlastības mūžīgi un darīšu zināmu Viņa patiesību ar savu muti līdz radu radiem.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Jo es saku: “Mūžīga žēlastība uzcelta debesīs; tur Tu piestiprini Savu patiesību.”
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
“Es esmu derību derējis ar Savu izredzēto, Es Dāvidam, Savam kalpam, esmu zvērējis.
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
Es apstiprināšu tavu dzimumu mūžīgi un uztaisīšu tavu goda krēslu līdz bērnu bērniem.” (Sela)
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Par to debesis slavē, ak Kungs, Tavus brīnumus, ir Tavu patiesību tai svētā draudzē.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Jo kas ir debesīs Tam Kungam līdzīgs? Kas ir kā Tas Kungs starp Dieva bērniem?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Tas stiprais Dievs ir ļoti bijājams to svēto draudzē un bīstams pār visiem, kas ir ap Viņu.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Kungs, Dievs Cebaot, kas ir tāds kā Tu, tāds varens, ak Kungs! Un Tava patiesība ir ap Tevi.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Tu valdi pār grezno jūru; kad viņas viļņi ceļas, tad Tu tos klusini.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Tu satrieci Rahabu kā nokautu, Tu izkaisi Savus ienaidniekus ar Savu vareno elkoni.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Tev pieder debesis, arī zeme Tev pieder; zemes virsu un viņas pilnumu Tu esi radījis.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Ziemeli un dienasvidu tu esi radījis; Tābors un Hermons gavilē par Tavu vārdu.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Tev ir spēcīgs elkonis, stipra ir Tava roka un augsta Tava labā roka.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Taisnība un tiesa ir Tava valdības krēsla pamati, žēlastība un patiesība iet Tavā priekšā.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Svētīgi tie ļaudis, kas māk gavilēt; ak Kungs, tie staigā Tava vaiga gaišumā.
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
Par Tavu vārdu tie priecājās vienmēr un caur Tavu taisnību tie ir paaugstināti.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Jo Tu esi viņu stipruma rota, un caur Tavu labprātību Tu mūsu ragu paaugstini.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Jo mūsu priekšturamās bruņas ir no Tā Kunga, un no Israēla Svētā ir mūsu ķēniņš.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Citkārt Tu runāji caur parādīšanu Savam svētam un sacīji: Es esmu vienam varenam palīgu sniedzis, Es esmu paaugstinājis vienu izredzētu no tiem ļaudīm.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Es Dāvidu, Savu kalpu, esmu atradis, ar Savu svēto eļļu Es to esmu svaidījis.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Mana roka būs līdz ar to vienmēr, un Mans elkonis viņu spēcinās;
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Ienaidnieks viņu nevajās un ļaundaris viņu nespaidīs.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Bet Es satriekšu viņa pretiniekus viņa priekšā un sadauzīšu viņa ienaidniekus.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Un Mana uzticība un žēlastība būs ar viņu, un viņa rags caur Manu vārdu taps paaugstināts.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Un Es viņa roku likšu līdz jūrai, un viņa labo roku līdz tām lielupēm.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Viņš Mani piesauks: Tu esi mans Tēvs, mans Dievs un manas pestīšanas patvērums.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Un Es viņu iecelšu par to pirmdzimušo, par to visaugsto starp tiem ķēniņiem virs zemes.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Savu žēlastību Es viņam turēšu mūžīgi, un Mana derība ar viņu paliks pastāvīga.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Es viņam došu dzimumu mūžīgi un darīšu viņa goda krēslu kā debesu dienas.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Bet kad viņa bērni Manu bauslību atstās un Manās tiesās nestaigās;
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Kad tie Manus likumus sagānīs un Manus baušļus neturēs;
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Tad Es viņu pārkāpumus piemeklēšu ar rīksti un viņu noziegumus ar sitieniem.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Bet Savu žēlastību Es no viņa neatraušu un Savu patiesību Es neaizliegšu.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Es Savu derību nesagānīšu un, ko Manas lūpas runājušas, to Es nepārgrozīšu.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Vienu lietu pie Savas svētības Es esmu zvērējis: tiešām, Es Dāvidam nemelošu.
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Viņa dzimums būs mūžīgi, un viņa goda krēsls manā priekšā kā saule.
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
Viņš būs mūžīgi stiprs kā mēnesis un būs pastāvīgs, kā tas liecinieks padebešos. (Sela)
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Bet nu Tu viņu esi atstūmis un atmetis, Tu esi apskaities pret Savu svaidīto.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Tu Sava kalpa derību esi iznīcinājis, viņa kroni Tu esi nometis zemē.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Tu esi salauzis visus viņa mūrus, viņa stiprās pilis Tu esi licis drupās.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Visi, kas iet garām, viņu aplaupa; viņš saviem kaimiņiem ir palicis par apsmieklu.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Tu paaugstināji viņa spaidītāju labo roku, Tu iepriecināji visus viņa ienaidniekus.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Arī viņa zobena asmeni Tu esi atņēmis un neesi licis viņam pastāvēt karā.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Tu viņa glītumam licis mitēties un nogāzis zemē viņa goda krēslu.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Tu esi paīsinājis viņa jaunības dienas, Tu viņu apsedzis ar kaunu. (Sela)
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Cik ilgi, ak Kungs, Tu gribi pilnīgi apslēpties, un cik ilgi Tava bardzība degs kā uguns?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Piemini, kāds ir mans mūžs, cik nīcīgus Tu visus cilvēku bērnus esi radījis?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Kurš cilvēks dzīvo, kas nāvi neredzēs? Kas savu dvēseli izglābs no kapa varas? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Kungs, kur ir Tava senējā žēlastība, ko Tu Savā uzticībā Dāvidam esi zvērējis?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Piemini, ak Kungs, Savu kalpu kaunu, ko es savā sirdī nesu, no visām pasaules tautām,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
Ka Tavi ienaidnieki nievā, ak Kungs, ka tie nievā Tava svaidītā pēdas.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Slavēts lai ir Tas Kungs mūžīgi! Āmen, Āmen.
