< Psaltaren 89 >
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Psalmus, Intellectus Ethan Israelitae. Misericordias Domini in aeternum cantabo. In generatione et generationem annunciabo veritatem tuam in ore meo.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Quoniam dixisti: In aeternum misericordia aedificabitur in caelis: praeparabitur veritas tua in eis.
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Disposui testamentum electis meis, iuravi David servo meo:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
usque in aeternum praeparabo semen tuum. Et aedificabo in generatione, et generationem sedem tuam.
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Confitebuntur caeli mirabilia tua Domine: etenim veritatem tuam in ecclesia sanctorum.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Quoniam quis in nubibus aequabitur Domino: similis erit Deo in filiis Dei?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Deus, qui glorificatur in concilio sanctorum: magnus et terribilis super omnes qui in circuitu eius sunt.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Domine Deus virtutum quis similis tibi? potens es Domine, et veritas tua in circuitu tuo.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Tu dominaris potestati maris: motum autem fluctuum eius tu mitigas.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Tu humiliasti sicut vulneratum, superbum: in brachio virtutis tuae dispersisti inimicos tuos.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Tui sunt caeli, et tua est terra, orbem terrae et plenitudinem eius tu fundasti:
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
aquilonem, et mare tu creasti. Thabor et Hermon in nomine tuo exultabunt:
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
tuum brachium cum potentia. Firmetur manus tua, et exaltetur dextera tua:
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
iustitia et iudicium praeparatio sedis tuae. Misericordia et veritas praecedent faciem tuam:
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
beatus populus, qui scit iubilationem. Domine, in lumine vultus tui ambulabunt,
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
et in nomine tuo exultabunt tota die: et in iustitia tua exaltabuntur.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Quoniam gloria virtutis eorum tu es: et in beneplacito tuo exaltabitur cornu nostrum.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Quia Domini est assumptio nostra: et sancti Israel regis nostri.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Tunc locutus es in visione sanctis tuis, et dixisti: Posui adiutorium in potente: et exaltavi electum de plebe mea.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Inveni David servum meum: oleo sancto meo unxi eum.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Manus enim mea auxiliabitur ei: et brachium meum confortabit eum.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Nihil proficiet inimicus in eo, et filius iniquitatis non apponet nocere ei.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Et concidam a facie ipsius inimicos eius: et odientes eum in fugam convertam.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Et veritas mea, et misericordia mea cum ipso: et in nomine meo exaltabitur cornu eius.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Et ponam in mari manum eius: et in fluminibus dexteram eius.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Ipse invocabit me: Pater meus es tu: Deus meus, et susceptor salutis meae:
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Et ego primogenitum ponam illum excelsum prae regibus terrae.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
In aeternum servabo illi misericordiam meam: et testamentum meum fidele ipsi.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Et ponam in saeculum saeculi semen eius: et thronum eius sicut dies caeli.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Si autem dereliquerint filii eius legem meam: et in iudiciis meis non ambulaverint:
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Si iustitias meas profanaverint: et mandata mea non custodierint:
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Visitabo in virga iniquitates eorum: et in verberibus peccata eorum.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Misericordiam autem meam non dispergam ab eo: neque nocebo in veritate mea:
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Neque prophanabo testamentum meum: et quae procedunt de labiis meis non faciam irrita.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Semel iuravi in sancto meo, si David mentiar:
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
semen eius in aeternum manebit. Et thronus eius sicut Sol in conspectu meo,
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
et sicut Luna perfecta in aeternum: et testis in caelo fidelis.
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Tu vero repulisti et despexisti: distulisti Christum tuum.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Evertisti testamentum servi tui: prophanasti in terra Sanctuarium eius.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Destruxisti omnes sepes eius: posuisti firmamentum eius formidinem.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Diripuerunt eum omnes transeuntes viam: factus est opprobrium vicinis suis.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Exaltasti dexteram deprimentium eum: laetificasti omnes inimicos eius.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Avertisti adiutorium gladii eius: et non es auxiliatus ei in bello.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Destruxisti eum ab emundatione: et sedem eius in terram collisisti.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Minorasti dies temporis eius: perfudisti eum confusione.
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Usquequo Domine avertis in finem: exardescet sicut ignis ira tua?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Memorare quae mea substantia: numquid enim vane constituisti omnes filios hominum?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol )
Quis est homo, qui vivet, et non videbit mortem: eruet animam suam de manu inferi? (Sheol )
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Ubi sunt misericordiae tuae antiquae Domine, sicut iurasti David in veritate tua?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Memor esto Domine opprobrii servorum tuorum (quod continui in sinu meo) multarum gentium.
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
Quod exprobraverunt inimici tui Domine, quod exprobraverunt commutationem Christi tui.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Benedictus Dominus in aeternum: fiat, fiat.