Psaltaren 89

1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

Eine Unterweisung Ethans, des Esrahiten. Ich will singen von der Gnade des HERRN ewiglich und seine Wahrheit verkündigen mit meinem Munde für und für,

2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

und sage also: Daß eine ewige Gnade wird aufgehen, und du wirst deine Wahrheit treulich halten im Himmel.

3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

Ich habe einen Bund gemacht mit meinem Auserwählten, ich habe David, meinem Knechte, geschworen:

4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)

Ich will dir ewiglich Samen verschaffen und deinen Stuhl bauen für und für. (Sela)

5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

Und die Himmel werden, HERR, deine Wunder preisen und deine Wahrheit in der Gemeine der Heiligen.

6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

Denn wer mag in den Wolken dem HERRN gleich gelten und gleich sein unter den Kindern der Götter dem HERRN?

7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

Gott ist fast mächtig in der Sammlung der Heiligen und wunderbarlich über alle, die um ihn sind.

8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

HERR, Gott, Zebaoth, wer ist wie du, ein mächtiger Gott? Und deine Wahrheit ist um dich her.

9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

Du herrschest über das ungestüme Meer; du stillest seine Wellen, wenn sie sich erheben.

10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

Du schlägst Rahab zu Tode; du zerstreuest deine Feinde mit deinem starken Arm.

11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

Himmel und Erde ist dein; du hast gegründet den Erdboden, und was drinnen ist.

12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

Mitternacht und Mittag hast du geschaffen; Thabor und Hermon jauchzen in deinem Namen.

13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

Du hast einen gewaltigen Arm; stark ist deine Hand und hoch ist deine Rechte.

14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

Gerechtigkeit und Gericht ist deines Stuhls Festung; Gnade und Wahrheit sind vor deinem Angesichte.

15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

Wohl dem Volk, das jauchzen kann! HERR, sie werden im Licht deines Antlitzes wandeln.

16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

Sie werden über deinem Namen täglich fröhlich sein und in deiner Gerechtigkeit herrlich sein.

17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

Denn du bist der Ruhm ihrer Stärke und durch deine Gnade wirst du unser Horn erhöhen.

18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

Denn der HERR ist unser Schild, und der Heilige in Israel ist unser König.

19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

Dazumal redetest du im Gesichte zu deinem Heiligen und sprachest: Ich habe einen Held erwecket, der helfen soll; ich habe erhöhet einen Auserwählten aus dem Volk;

20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

ich habe funden meinen Knecht David, ich habe ihn gesalbet mit meinem heiligen Öle.

21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

Meine Hand soll ihn erhalten, und mein Arm soll ihn stärken.

22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

Die Feinde sollen ihn nicht überwältigen, und die Ungerechten sollen ihn nicht dämpfen,

23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

sondern ich will seine Widersacher schlagen vor ihm her, und die ihn hassen, will ich plagen.

24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

Aber meine Wahrheit und Gnade soll bei ihm sein, und sein Horn soll in meinem Namen erhaben werden.

25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

Ich will seine Hand ins Meer stellen und seine Rechte in die Wasser.

26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

Er wird mich nennen also: Du bist mein Vater, mein Gott und Hort, der mir hilft.

27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

Und ich will ihn zum ersten Sohn machen, allerhöchst unter den Königen auf Erden.

28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

Ich will ihm ewiglich behalten meine Gnade, und mein Bund soll ihm fest bleiben.

29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

Ich will ihm ewiglich Samen geben und seinen Stuhl, solange der Himmel währet, erhalten.

30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

Wo aber seine Kinder mein Gesetz verlassen und in meinen Rechten nicht wandeln,

31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

so sie meine Ordnungen entheiligen und meine Gebote nicht halten,

32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

will ich ihre Sünde mit der Rute heimsuchen und ihre Missetat mit Plagen.

33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

Aber meine Gnade will ich nicht von ihm wenden und meine Wahrheit nicht lassen fehlen.

34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

Ich will meinen Bund nicht entheiligen und nicht ändern, was aus meinem Munde gegangen ist.

35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

Ich habe einst geschworen bei meiner Heiligkeit: Ich will David nicht lügen.

36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

Sein Same soll ewig sein und sein Stuhl vor mir wie die Sonne;

37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)

wie der Mond soll er ewiglich erhalten sein und gleichwie der Zeuge in den Wolken gewiß sein. (Sela)

38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

Aber nun verstößest du und verwirfest und zürnest mit deinem Gesalbten.

39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

Du verstörest den Bund deines Knechtes und trittst seine Krone zu Boden.

40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

Du zerreißest alle seine Mauern und lässest seine Festen zerbrechen.

41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

Es rauben ihn alle, die vorübergehen; er ist seinen Nachbarn ein Spott worden.

42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

Du erhöhest die Rechte seiner Widerwärtigen und erfreuest alle seine Feinde.

43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

Auch hast du die Kraft seines Schwerts weggenommen und lässest ihn nicht siegen im Streit.

44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

Du zerstörest seine Reinigkeit und wirfest seinen Stuhl zu Boden.

45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)

Du verkürzest die Zeit seiner Jugend und bedeckest ihn mit Hohn. (Sela)

46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

HERR, wie lange willst du dich so gar verbergen und deinen Grimm wie Feuer brennen lassen?

47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

Gedenke, wie kurz mein Leben ist! Warum willst du alle Menschen umsonst geschaffen haben?

48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)

Wo ist jemand, der da lebet und den Tod nicht sehe, der seine Seele errette aus der Hölle Hand? (Sela) (Sheol h7585)

49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

HERR, wo ist deine vorige Gnade, die du David geschworen hast in deiner Wahrheit?

50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

Gedenke, HERR, an die Schmach deiner Knechte, die ich trage in meinem Schoß von so vielen Völkern allen,

51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.

damit dich, HERR, deine Feinde schmähen, damit sie schmähen die Fußtapfen deines Gesalbten.

52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.