Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Ein Lehrgedicht, von Ethan, dem Ezrachiten. Ich singe von des Herrn ewiger Liebe. Mit meinem Mund verkündige ich Deine Treue für künftige Geschlechter.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Denn ich erklär: Die Liebe ist auf ewigen Grund gebaut; dem Himmel gleich befestigest Du Deine Treue.
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
"Mit meinem Auserwählten schloß ich einen Bund; Ich schwor dem David, meinem Knecht:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
Auf ewig laß ich deinen Stamm bestehen, begründe deinen Thron für alle Zeiten." (Sela)
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Dein unvergleichlich Wesen preist der Himmel, Herr, und Deine Treue mit der heiligen Gemeinde.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Wer in den Wolken gleicht dem Herrn? Wer von den Gottessöhnen ist dem Herrn ähnlich,
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
dem Gott, so schrecklich in der Heiligen Rat und furchtbar über alle um ihn her?
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Herr, Gott der Heerscharen! Wer ist, wie Du, so mächtig, Herr? Wie Deine Treue doch für die, die Dich umgeben?
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Du bist des stolzen Meeres Herrscher; nur Du beruhigst seiner Wogen Brandung.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Nur Du schlägst Rahab, daß es kampfunfähig wird, zerstreust mit Deinem starken Arme Deine Feinde.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Dein ist der Himmel, Dein die Erde; die Welt und was sie füllt, hast Du gegründet.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Den Norden und den Süden schufest Du; der Tabor und der Hermon hoben sich in Deinem Namen.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Dir ist ein Arm voll Kraft zu eigen, und stark ist Deine Hand und Deine Rechte hoch erhoben.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Gerechtigkeit und Recht sind Deines Thrones Pfeiler, und Huld und Treue gehen vor Dir her.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Dem Volke Heil, das jauchzend im Lichte Deines Angesichtes wandelt, Herr,
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
das über Deinen Namen stets frohlockt und das durch Deine Liebe groß dasteht!
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Die Krone seiner Macht bist Du; durch Deine Huld wächst unsere Macht.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Fürwahr, dem Herrn ist unser Schild zu eigen, dem Heiligen Israels unser König. -
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Einst sprachst Du im Gesicht zu Deinem Frommen. Du sprachst: "Ich habe aufgeholfen einem Helden und einen Jüngling aus dem Volk erhoben.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Ich habe David, meinen Knecht, ergriffen, mit meinem heiligen Öle ihn gesalbt,
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
daß meine Hand beständig mit ihm sei, und daß mein Arm ihn stärke.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Kein Gegner wird ihn überfallen, kein Frevler ihn bedrängen.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Vor ihm zerschmettere ich seine Feinde, und seine Hasser schlage ich zu Boden.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Begleiten soll'n ihn meine Huld und Treue, mein Name seine Macht erhöhen!
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Ich setze seine Hand aufs Meer und auf die Ströme seine Rechte.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Er soll mich anrufen: 'Mein Vater Du, mein Gott und meines Heiles Hort bist Du.'
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Ich mache ihn zum Erstgeborenen, zum Höchsten von den Erdenkönigen.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Ich will ihm ewig meine Huld bewahren und unverbrüchlich meinen Bund.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Ich mache ewig seinen Stamm und seinen Thron des Himmels Tagen gleich.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Verlassen aber seine Söhne mein Gesetz und wandeln nicht nach meinen Ordnungen,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
entweihn sie meine Satzungen und halten nimmer meine Vorschriften,
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
dann strafe ich mit Ruten ihr Vergehen, mit Streichen ihre Missetat.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Doch ich entziehe ihm nicht meine Gnade, und meine Treue laß ich ihm nicht fehlen,
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
verletze nimmer meinen Bund und ändre nicht den Ausspruch meiner Lippen.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Ich schwöre ein für allemal bei meiner Heiligkeit: - Wie sollte ich auch David täuschen? -
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Sein Stamm soll ewig dauern, sein Thron, der Sonne gleich nach meinem Willen,
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
und wie der Mond für alle Zeiten währen, beständig so, wie dieser in den Wolken!" (Sela)
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Und doch verwirfst Du und verschmähst im Zorne den, den Du gesalbt,
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
vernichtest Deines Knechtes Bund; wirfst seine Krone in den Staub,
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
durchbrichst all seine Mauern, zertrümmerst seine Festen.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Wer da vorübergeht, der plündert ihn; für seine Nachbarn ist er nur ein Hohn.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Du hebst empor die Rechte seiner Dränger, erfreuest alle seine Feinde.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Du läßt abprallen seines Schwertes Schneide und ihn im Kampfe nicht bestehn,
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
vernichtest seine Heiligkeit und stürzest seinen Thron zu Boden,
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
verkürzest seine Jugendzeit, und deckest ihn mit Schande zu. (Sela)
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Wie lange, Herr, verbirgst Du Dich so ganz? Wie lange brennt Dein Grimm wie Feuer?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Bedenk doch, was ich für ein Wesen bin! Zu welchem Nichts schufst Du die Menschenkinder alle!
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Wo ist der Mann, der leben bliebe und den Tod nicht schaute, der vor des Grabes Macht sein Leben wahrte? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Wo sind, Herr, Deiner Gnade frühere Beweise, die Du dem David schwurst bei Deiner Treue?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Bedenk den Hohn auf Deine Knechte, Herr, den ich von all den vielen Völkern her in meinem Busen trage,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
den Hohn, mit dem Dich Deine Feinde, Herr, verhöhnen, mit dem sie des von Dir Gesalbten Stamm beschimpfen!
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Gepriesen sei der Herr in Ewigkeit! Amen! Amen!
