Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
A Psalme to give instruction, of Ethan the Ezrahite. I will sing the mercies of the Lord for euer: with my mouth will I declare thy trueth from generation to generation.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
For I said, Mercie shalbe set vp for euer: thy trueth shalt thou stablish in ye very heauens.
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
I haue made a couenant with my chosen: I haue sworne to Dauid my seruant,
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
Thy seede will I stablish for euer, and set vp thy throne from generation to generation. (Selah)
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
O Lord, euen the heauens shall prayse thy wonderous worke: yea, thy trueth in the Congregation of the Saints.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
For who is equall to the Lord in the heauen? and who is like the Lord among the sonnes of the gods?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
God is very terrible in the assemblie of the Saints, and to be reuerenced aboue all, that are about him.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
O Lord God of hostes, who is like vnto thee, which art a mightie Lord, and thy trueth is about thee?
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Thou rulest the raging of the sea: when the waues thereof arise, thou stillest them.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Thou hast beaten downe Rahab as a man slaine: thou hast scattered thine enemies with thy mightie arme.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
The heauens are thine, the earth also is thine: thou hast layde the foundation of the world, and all that therein is.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Thou hast created the North and the South: Tabor and Hermon shall reioyce in thy Name.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Thou hast a mightie arme: strong is thine hand, and high is thy right hand.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Righteousnesse and equitie are the stablishment of thy throne: mercy and trueth goe before thy face.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Blessed is the people, that can reioyce in thee: they shall walke in the light of thy countenance, O Lord.
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
They shall reioyce continually in thy Name, and in thy righteousnes shall they exalt them selues.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
For thou art the glory of their strength, and by thy fauour our hornes shall be exalted.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
For our shield apperteineth to the Lord, and our King to the holy one of Israel.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Thou spakest then in a vision vnto thine Holy one, and saydest, I haue layde helpe vpon one that is mightie: I haue exalted one chosen out of the people.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
I haue found Dauid my seruant: with mine holy oyle haue I anoynted him.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Therefore mine hande shall be established with him, and mine arme shall strengthen him.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
The enemie shall not oppresse him, neither shall the wicked hurt him.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
But I will destroy his foes before his face, and plague them that hate him.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
My trueth also and my mercie shall be with him, and in my Name shall his horne be exalted.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
I will set his hand also in the sea, and his right hand in the floods.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
He shall cry vnto mee, Thou art my Father, my God and the rocke of my saluation.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Also I wil make him my first borne, higher then the Kings of the earth.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
My mercie will I keepe for him for euermore, and my couenant shall stande fast with him.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
His seede also will I make to endure for euer, and his throne as the dayes of heauen.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
But if his children forsake my Lawe, and walke not in my iudgements:
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
If they breake my statutes, and keepe not my commandements:
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Then will I visite their transgression with the rod, and their iniquitie with strokes.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Yet my louing kindnesse will I not take from him, neither will I falsifie my trueth.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
My couenant wil I not breake, nor alter the thing that is gone out of my lips.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
I haue sworne once by mine holines, that I will not fayle Dauid, saying,
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
His seede shall endure for euer, and his throne shalbe as the sunne before me.
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
He shalbe established for euermore as the moone, and as a faythfull witnes in the heauen. (Selah)
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
But thou hast reiected and abhorred, thou hast bene angry with thine Anoynted.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Thou hast broken the couenant of thy seruant, and profaned his crowne, casting it on the ground.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Thou hast broken downe all his walles: thou hast layd his fortresses in ruine.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
All that goe by the way, spoyle him: he is a rebuke vnto his neighbours.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Thou hast set vp the right hand of his enemies, and made all his aduersaries to reioyce.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Thou hast also turned the edge of his sworde, and hast not made him to stand in the battell.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Thou hast caused his dignitie to decay, and cast his throne to the ground.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
The dayes of his youth hast thou shortned, and couered him with shame. (Selah)
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Lord, howe long wilt thou hide thy selfe, for euer? shall thy wrath burne like fire?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Remember of what time I am: wherefore shouldest thou create in vaine all the children of men?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
What man liueth, and shall not see death? shall hee deliuer his soule from the hande of the graue? (Selah) (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Lord, where are thy former mercies, which thou swarest vnto Dauid in thy trueth?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Remember, O Lord, the rebuke of thy seruants, which I beare in my bosome of all the mightie people.
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
For thine enemies haue reproched thee, O Lord, because they haue reproched the footesteps of thine Anointed.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Praised be the Lord for euermore. So be it, euen so be it.
