Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Een leerdicht van Etan, den Ezrachiet. Uw genade, o Jahweh, wil ik eeuwig bezingen, Uw trouw verkonden van geslacht tot geslacht!
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Want Gij hebt gesproken: Mijn genade duurt eeuwig, Mijn trouw staat als de hemel onwankelbaar vast.
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Ik heb een verbond met mijn uitverkorene gesloten, Een eed gezworen aan David, mijn dienaar:
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
Voor eeuwig zal Ik uw nazaat behouden, Uw troon doen staan van geslacht tot geslacht!
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
De hemelen loven uw wondermacht, Jahweh, En uw trouw in de gemeenschap der heiligen;
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Want wie in de wolken kan zich meten met Jahweh, Wie van Gods zonen is aan Jahweh gelijk?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Geweldig is God in de gemeenschap der heiligen, Machtig, ontzaglijk boven allen om Hem heen!
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
God der heirscharen, Jahweh, wie komt U nabij; Uw almacht en trouw omringen U, Jahweh!
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Gij beheerst de onstuimige zee, En bedaart de bruisende golven;
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Gij hebt Ráhab weggetrapt als een kreng, Uw vijanden uiteen gejaagd door uw machtige arm.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Van U is de hemel, van U is de aarde; Gij hebt de wereld gegrond met wat ze bevat.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Het Noorden en Zuiden, Gij hebt ze geschapen; Tabor en Hermon prijzen uw Naam!
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Aan U de arm met heldenkracht; Uw hand is sterk, uw rechter verheven.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Recht en gerechtigheid dragen uw troon, Genade en trouw gaan voor uw aangezicht uit!
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Gelukkig het volk, dat nog jubelen kan, En wandelen in het licht van uw aanschijn, o Jahweh;
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
Dat zich altijd verheugt in uw Naam, En in uw gerechtigheid roemt.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Want Gij zijt onze heerlijke schutse, Door uw goedheid heft onze hoorn zich omhoog:
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Want Jahweh is ons tot schild, Israëls Heilige tot Koning!
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Eens hebt Gij in visioenen gesproken, En tot uw getrouwe gezegd: Ik heb een dapperen strijder gekroond, Hoog verheven een jongeman uit het volk.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Ik heb David, mijn dienaar, gevonden, Hem met mijn heilige olie gezalfd;
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Mijn hand houdt hem vast, En mijn arm zal hem stutten!
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Geen vijand zal hem bespringen, Geen booswicht benauwen;
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Ik leg zijn vijanden voor hem neer, En sla zijn haters tegen de grond.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Mijn trouw en genade zullen hem steeds vergezellen, Door mijn Naam zal zijn hoorn zich verheffen;
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Ik leg zijn hand op de zee, Zijn rechter op de rivieren.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
Hij mag tot Mij roepen: Mijn Vader zijt Gij, Mijn God en de Rots van mijn heil;
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
En Ik zal hem tot eerstgeborene verheffen, Hoog boven de koningen der aarde.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Eeuwig zal Ik hem mijn genade behouden, Onverbreekbaar zal mijn verbond met hem zijn:
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Ik zal zijn geslacht laten duren voor eeuwig, Zijn troon als de dagen des hemels!
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
En mochten zijn zonen mijn wet verzaken, En niet wandelen naar mijn geboden,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Mijn voorschriften schenden, Mijn bevel overtreden:
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Dan zal Ik wel met de roede hun misdaad bestraffen, En met slagen hun schuld,
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Maar hèm zal Ik mijn gunst niet onthouden, En mijn trouw niet verloochenen.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Mijn verbond zal Ik nimmer verbreken, Nooit veranderen wat Ik eens heb gezegd;
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Bij mijn heiligheid heb Ik het eens en voor altijd gezworen, En nooit breek Ik David mijn woord!
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Zijn geslacht zal eeuwig bestaan, En zijn troon als de zon voor mijn aanschijn;
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
Als de maan, die stand houdt voor eeuwig, En trouw in de wolken blijft staan.
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
En nu hebt Gij toch uw Gezalfde versmaad en verstoten, Tegen hem uw gramschap ontstoken;
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Het verbond met uw dienaar verbroken, Zijn kroon vertrapt op de grond.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Al zijn wallen hebt Gij geslecht, Zijn vestingen in puin gelegd;
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Iedereen plundert hem, die er voorbij gaat, En zijn buren spotten met hem.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Gij hebt de rechterhand van zijn verdrukkers verhoogd, En al zijn vijanden van blijdschap doen juichen,
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Doen wijken de kling van zijn zwaard, Hem geen stand doen houden in de strijd.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Gij hebt hem van zijn glorie beroofd, Zijn troon ter aarde geworpen;
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
De dagen verkort van zijn jeugdige kracht, En hem met schande bedekt.
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Hoe lang nog, Jahweh, zult Gij U maar altijd verbergen, En zal uw gramschap laaien als vuur?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Bedenk toch, wat het leven is, Hoe vergankelijk Gij den mens hebt gemaakt.
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Waar leeft de man, die de dood niet zal zien, Zijn leven kan redden uit de klauw van het graf? (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Heer, waar zijn dan uw vroegere gunsten gebleven, Die Gij David bij uw trouw hadt bezworen?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Ach Heer, gedenk toch de smaad van uw dienaar, De hoon der volken, die ik in mijn boezem verkrop,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
Waarmee uw vijanden schimpen, o Jahweh, En uw Gezalfde tergen bij iedere stap!
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Gezegend zij Jahweh in eeuwigheid; Amen, Amen!
