Psaltaren 89

1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

En Undervisning; af Ethan, Esrahiteren. Jeg vil synge om Herrens Naadegerninger evindelig, jeg vil kundgøre din Sandhed med min Mund fra Slægt til Slægt.

2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

Thi jeg har sagt: Din Naade skal bygges op evindelig, i Himlene skal du grundfæste din Sandhed:

3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

“Jeg har gjort en Pagt med min udvalgte, jeg har tilsvoret David, min Tjener:

4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)

Evindelig vil jeg stadfæste din Sæd, og jeg har bygget din Trone fra Slægt til Slægt.” (Sela)

5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

Og Himlene, Herre! skulle prise din underfulde Gerning og din Sandhed i de helliges Menighed.

6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

Thi hvem i Skyen kan maale sig med Herren? hvo er Herren lig iblandt Gudernes Børn?

7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

en Gud saare frygtelig i de helliges hemmelige Raad og forfærdelig over alle, som ere trindt omkring ham!

8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

Herre, Gud Zebaoth! hvo er som du stormægtig, o Herre? og din Sandhed er trindt omkring dig.

9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

Du hersker over det hovmodige Hav; naar dets Bølger rejse sig, da bringer du dem til at lægge sig.

10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

Du knuste Rahab, saa den blev som den ihjelslagne, du bortspredte dine Fjender med din stærke Arm.

11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

Dig tilhøre Himlene, dig tilhører ogsaa Jorden, du har grundfæstet Jorderige og, hvad deri er.

12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

Du skabte Norden og Sønden, Thabor og Hermon fryde sig i dit Navn.

13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

Du har en Arm med Styrke, din Haand er stærk, din højre Haand er ophøjet.

14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

Retfærdighed og Dom ere din Trones Befæstning, Miskundhed og Sandhed gaa frem for dit Ansigt.

15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

Saligt er det Folk, som kender Frydesangen; Herre! i dit Ansigts Lys vandre de.

16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

I dit Navn skulle de fryde sig den ganske Dag, og i din Retfærdighed ophøjes de.

17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

Thi du er deres Styrkes Pris, og i din Velbehagelighed ophøjer du vort Horn.

18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

Thi Herren er vort Skjold og den Hellige i Israel vor Konge.

19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

Da talte du til din Hellige i et Syn og sagde: Jeg har beredet Hjælp ved en Kæmpe, jeg har ophøjet en udvalgt ud af Folket.

20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

Jeg har fundet David, min Tjener, jeg har salvet ham med min hellige Olie.

21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

Ved ham skal min Haand holde fast, og min Arm skal styrke ham.

22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

Fjenden skal ikke plage ham, og en uretfærdig Mand skal ikke trænge ham.

23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

Men jeg vil sønderknuse hans Modstandere for hans Ansigt og slaa dem, som hade ham.

24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

Men min Sandhed og min Miskundhed skulle være med ham, i mit Navn skal hans Horn ophøjes.

25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

Og jeg vil udstrække hans Haand til Havet og hans højre Haand til Floderne.

26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

Han skal paakalde mig og sige: Du er min Fader, min Gud og min Frelses Klippe.

27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

Og jeg vil gøre ham til den førstefødte, til den højeste over Kongerne paa Jorden.

28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

Jeg vil bevare ham min Miskundhed evindelig, og min Pagt skal holdes ham trolig.

29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

Og jeg vil lade hans Sæd bestaa evindelig, og hans Trone, saa længe Himmelens Dage vare.

30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

Dersom hans Børn forlade min Lov, og de ikke vandre i mine Befalinger,

31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

dersom de vanhellige mine Skikke og ikke holde mine Bud:

32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

Da vil jeg hjemsøge deres Overtrædelse med Riset og deres Misgerning med Plager.

33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

Men min Miskundhed vil jeg ikke tage fra ham og ikke svige min Sandhed.

34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

Jeg vil ikke vanhellige min Pagt og ikke forandre det, som er gaaet over mine Læber.

35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

Eet har jeg svoret ved min Hellighed, jeg vil ikke lyve for David:

36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

Hans Sæd skal blive evindelig, og hans Trone som Solen for mig;

37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)

den skal befæstes som Maanen evindelig; og Vidnet i Skyen er trofast. (Sela)

38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

Men nu har du forkastet og foragtet ham, du er fortørnet paa din Salvede.

39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

Du har tilintetgjort Pagten med din Tjener, du har vanhelliget hans Krone ned i Støvet.

40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

Du har nedrevet alle hans Mure, du har bragt Ødelæggelse over hans Befæstninger.

41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

Alle, som gik forbi paa Vejen, have plyndret ham, han er bleven til Spot for sine Naboer.

42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

Du har ophøjet hans Modstanderes højre Haand, du har glædet alle hans Fjender.

43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

Ja, du lader hans skarpe Sværd vige tilbage og har ikke ladet ham bestaa i Krigen.

44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

Du har ladet hans Glans høre op og kastet hans Trone til Jorden.

45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)

Du har forkastet hans Ungdoms Dage, du har skjult ham med Haan. (Sela)

46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

Hvor længe, Herre! vil du skjule dig evindelig? hvor længe skal din Harme brænde som Ild?

47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

Kom i Hu, hvad en Levetid er, til hvilken Forfængelighed du har skabt alle Menneskens Børn?

48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)

Hvo er den Mand, som lever og ikke skal se Døden? som kan fri sin Sjæl fra Dødsrigets Vold? (Sela) (Sheol h7585)

49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

Herre! hvor ere dine forrige Naadegerninger, som du tilsvor David i din Sandhed?

50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

Herre! kom dine Tjeneres Forsmædelse i Hu, som jeg bærer i min Barm, den fra alle de mange Folkefærd,

51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.

med hvilken dine Fjender have bespottet, Herre! med hvilken de have bespottet din Salvedes Fodspor.

52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.

Lovet være Herren evindelig! Amen, ja, amen.