Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Vyučující, složený od Etana Ezrachitského. O milosrdenstvích Hospodinových na věky zpívati budu, od národu do pronárodu zvěstovati budu pravdu tvou ústy svými.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Nebo jsem řekl: Na věky milosrdenství vzdělávati se bude, na nebi utvrdíš pravdu svou, o nížs řekl:
3 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Učinil jsem smlouvu s vyvoleným svým, přisáhl jsem Davidovi služebníku svému,
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
Že až na věky utvrdím símě tvé, a vzdělám od národu do národu trůn tvůj. (Sélah)
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Protož oslavují nebesa div tvůj, Hospodine, i pravdu tvou v shromáždění svatých.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Nebo kdo na nebi přirovnán býti může Hospodinu? Kdo jest podobný Hospodinu mezi syny silných?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Bůh i v shromáždění svatých strašlivý jest náramně, a hrozný nade všecky vůkol něho.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
Hospodine Bože zástupů, kdo jest jako ty, silný Hospodin? Nebo pravda tvá tobě přístojí všudy vůkol.
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Ty panuješ nad dutím moře; když se zdvihají vlny jeho, ty je skrocuješ.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Ty jsi jako raněného potřel Egypt, a silným ramenem svým rozptýlil jsi nepřátely své.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Tváť jsou nebesa, tvá také i země, okršlek i plnost jeho ty jsi založil.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Půlnoční i polední strana, kteréž jsi ty stvořil, i Tábor a Hermon o tvém jménu zpívají.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Tvé rámě jest přemocné, silná ruka tvá, a vyvýšená pravice tvá.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Spravedlnost a soud jsou základem trůnu tvého, milosrdenství a pravda předcházejí tvář tvou.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Blahoslavený lid, kterýž zná zvuk tvůj; tiť, Hospodine, v světle oblíčeje tvého choditi budou.
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
Ve jménu tvém plésati budou každého dne, a v spravedlnosti tvé vyvýší se.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Nebo sláva síly jejich ty jsi, a z milosti tvé k zvýšení přijde roh náš.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Nebo štít náš jest Hospodinův, a svatého Izraelského král náš.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Tehdy mluvě u vidění k svatému svému, řekl jsi: Složil jsem pomoc v reku udatném, zvýšil jsem vybraného z lidu.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Nalezl jsem Davida služebníka svého, olejem svým svatým pomazal jsem ho.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
A protož budeť s ním stále ruka má, ano i ramenem svým posilovati ho budu.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Nebudeť ho moci nuziti nepřítel, ani člověk nešlechetný trápiti.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Nebo potru před tváří jeho protivníky jeho, a ty, kteříž ho nenávidí, porazím.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Nadto pravda má a milosrdenství mé s ním bude, a ve jménu mém vyvýšen bude roh jeho.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
A vložím na moře ruku jeho, a na řeky pravici jeho.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
On volaje ke mně, dí: Ty jsi otec můj, Bůh silný můj a skála spasení mého.
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
Já také za prvorozeného vystavím jej, a za vyššího králů zemských.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Na věky zachovám jemu milosrdenství své, a smlouva s ním stálá bude.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
Učiním i to, aby na věky trvalo símě jeho, a trůn jeho jako dnové nebes.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Jestliže by pak synové jeho opustili zákon můj, a v soudech mých nechodili,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Jestliže by ustanovení mých poškvrnili, a přikázaní mých neostříhali:
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Tedy navštívím metlou přestoupení jejich, a trestáním nepravost jejich,
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Ale milosrdenství svého neodejmu od něho, aniž klamati budu proti pravdě své.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Nepoškvrnímť smlouvy své, a toho, což vyšlo z úst mých, nezměním.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Jednou jsem přisáhl skrze svatost svou, nesklamámť Davidovi,
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Že símě jeho na věky bude, a trůn jeho jako slunce přede mnou,
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
Jako měsíc utvrzeno bude na věky, a jako svědkové na obloze hodnověrní.
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Ale ty jsi jej zavrhl a potupil, rozhněvals se na pomazaného svého.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Zavrhl jsi smlouvu s služebníkem svým, povrhls korunu jeho na zem.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Roztrhal jsi všecky ohrady jeho, a bašty jeho jsi rozválel.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Derou jej všickni, kteříž tudy jdou; jest ku posměchu i sousedům svým.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Vyvýšil jsi pravici protivníků jeho, obveselils všecky nepřátely jeho.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Ztupils i ostří meče jeho, aniž jsi dal jemu, aby ostáti mohl v boji.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Učinils přítrž okrase jeho, a trůn jeho svrhl jsi na zem.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Ukrátil jsi dnů mladosti jeho, a hanbous jej přiodíl. (Sélah)
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Až dokud, Hospodine? Na věky-liž se skrývati budeš? Tak-liž hořeti bude jako oheň prchlivost tvá?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Rozpomeniž se na mne, jak kratičký jest věk můj. Zdaliž jsi pak nadarmo stvořil všecky syny lidské?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Kdo z lidí může tak živ býti, aby neokusil smrti? Kdo vytrhne život svůj z hrobu? (Sélah) (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Kdež jsou milosrdenství tvá první, ó Pane? Přísahuť jsi učinil Davidovi, v pravdě své.
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Pamatuj, Pane, na útržky činěné služebníkům tvým, a jak jsem já nosil v lůně svém potupu ode všech nejmocnějších národů,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
Jak jsou utrhali nepřátelé tvoji, Hospodine, jak jsou utrhali šlepějím pomazaného tvého.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Budiž pochválen Hospodin na věky, Amen i Amen.
