Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Nkunga bana ba Kole kuidi pfumu minyimbidi; bayimbidila mu flute. Nkunga Hemani muisi Ezilakite. A Yave, Nzambi yoyi yeti kuphukisa, muini ayi builu ndieti yamikina va ntualꞌaku.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Bika lusambulu luama lutula va ntualꞌaku; balula dikutu diaku bu ndilembo yamikina.
Bila muelꞌama wufulukidi mu ziphasi ayi luzingu luama lufikimini tsi yi bafua. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Ndidi mu ntanda wu batu bobo bankuenda ku diyilu ndieka banga mutu kambulu zingolo.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Ndidi wuvuanda va ndambu lufua, banga batu bavondo; bobo badi baleka mu ku tsi bafua; bobo wunkambu buela tebukilanga moyo, bobo wusia buela bela mayindu ko.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Ngeyo wuthula mu dibulu dinneni, mu tombi kinkobo.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Miangu miaku mimbuila ayi zitu midi Minu ndidiamusu kuidi ngeyo mu mayo maku moso.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Ngeyo wuphambisa mu bakundi bama bakiluzolo ngeyo wukhitula kima ki khemi kuidi bawu. Ndidi wukangama ayi ndilendi baka bu tinina ko.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Meso mama meka mbumbuluka mu diambu di ziphasi; ngeyo ndintela; a Yave, kadika lumbu kuidi ngeyo ndinonuna mioko miama.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wulenda kuaku monisa matsiminanga maku kuidi mutu wufua e? Bafua balenda fuluka ayi kuzitisa e?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Balenda yolukila luzolo luaku mu tsi bafua ayi kikhuikizi kiaku mu mbivusu e?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Matsiminanga maku malenda zabakanga mu bibuangu bidi tombi voti mavanga maku masonga mu ntoto wowo batu bazimbakana mambu moso e?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Vayi minu kuidi ngeyo ndinyamikina mu tomba lusadusu, mu nsuka lusambulu luama lunkuiza va ntualꞌaku.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Bila mbi ngeyo Yave wundozidi e? Ayi bila mbi wulembo tsuekila zizi kiaku e?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Tona mu bumuana buama minu ndidi mu phasi ndidi wukangama mu lufua Ndimona ziphasi mu tsisi aku ayi ndieka wukambu diana.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Miangu miaku mingolo mimbuididi tsisi aku yimbunga.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Mu lumbu kimvimba yawu yinzungidila banga khuka nlangu yawu yitungu kumbina mvimba.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Ngeyo mu bandiatanga yama ayi mu bakiluzolo bama tombi kiawu nkundi ama wukuikama.
