Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Canción de Salmo: a los hijos de Coré: al Vencedor: para cantar sobre Mahalat; Masquil de Hemán el ezraíta. Oh SEÑOR, Dios de mi salud, día y noche clamo delante de ti.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Entre mi oración en tu presencia; inclina tu oído a mi clamor.
Porque mi alma está harta de males, y mi vida ha llegado a la sepultura. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Soy contado con los que descienden al hoyo, soy como hombre sin fuerza;
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
librado entre los muertos. Como los muertos que duermen en el sepulcro, que no te acuerdas más de ellos, y que son cortados de tu mano.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Me has puesto en el hoyo profundo, en tinieblas, en honduras.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Sobre mí se ha acostado tu ira, y me has afligido con todas tus ondas. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Has alejado de mí mis conocidos; me has puesto por abominación a ellos; estoy encerrado, y no saldré.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mis ojos enfermaron a causa de mi aflicción; te he llamado, oh SEÑOR, cada día he extendido a ti mis manos.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
¿Harás tú milagro a los muertos? ¿Se levantarán los muertos para alabarte? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
¿Será contada en el sepulcro tu misericordia, o tu verdad en la perdición?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
¿Será conocida en las tinieblas tu maravilla, y tu justicia en la tierra del olvido?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Mas yo a ti he clamado, oh SEÑOR; y de mañana te previno mi oración.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
¿Por qué, oh SEÑOR, desechas mi alma? ¿Por qué escondes tu rostro de mí?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Yo soy pobre y menesteroso; desde la juventud he llevado tus temores, he estado medroso.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Sobre mí han pasado tus iras; tus espantos me han cortado.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Me han rodeado como aguas de continuo; me han cercado a una.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Has alejado de mí al amigo y al compañero; y mis conocidos has puesto en la tiniebla.
