Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cántico. Salmo de los hijos de Coré. Al maestro de coro. Sobre el tono de “Mahalat”, para cantar. Maskil. De Hemán el ezrahita. Yahvé, Dios de mi salud, día y noche clamo en tu presencia.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Llegue hasta Ti mi oración, inclina tu oído a mi clamor.
Pues mi alma está saciada de males, y mi vida al borde del sepulcro. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Me cuentan entre los que bajan a la tumba; he venido a ser como un hombre inválido,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
abandonado a su propia suerte como los muertos; como las víctimas que yacen en el sepulcro, de quienes ya no te acuerdas, y que no son más objeto de tu cuidado.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Me has puesto en una profunda fosa, en tinieblas, en el abismo.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Sobre mí pesa tu indignación, y con todas tus olas me estás ahogando.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Has alejado de mí a los amigos, me has hecho objeto de abominación para ellos; me encuentro encerrado, sin poder salir.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mis ojos flaquean de miseria; clamo a Ti, Yahvé, todo el día, hacia Ti extiendo mis manos.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
¿Es que para los muertos haces tus maravillas, o se levantan los difuntos para alabarte?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
¿Acaso en las sepulturas se proclama tu bondad, en la tierra de los muertos tu fidelidad?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
¿Se harán tus prodigios manifiestos en las tinieblas, y tu gracia en la tierra del olvido?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Yo en cambio, Yahvé, te expreso mi clamor, y desde temprano te llega mi ruego.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
¿Por qué, Yahvé, rechazas mi alma y escondes de mí tu faz?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Soy miserable, y vivo muriendo desde niño; soporté tus terrores y ya no puedo más;
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
tus iras pasaron sobre mí, y tus espantos me han anonadado.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Me rodean como agua todo el día, me cercan todos juntos.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Has alejado de mí al amigo y al compañero, y mis familiares son las tinieblas.
