Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
canticum psalmi filiis Core in finem pro Maeleth ad respondendum intellectus Eman Ezraitae Domine Deus salutis meae die clamavi et nocte coram te
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
intret in conspectu tuo oratio mea inclina aurem tuam ad precem meam
quia repleta est malis anima mea et vita mea in inferno adpropinquavit (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
aestimatus sum cum descendentibus in lacum factus sum sicut homo sine adiutorio
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
inter mortuos liber sicut vulnerati dormientes in sepulchris quorum non es memor amplius et ipsi de manu tua repulsi sunt
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
posuerunt me in lacu inferiori in tenebrosis et in umbra mortis
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
super me confirmatus est furor tuus et omnes fluctus tuos induxisti super me diapsalma
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
longe fecisti notos meos a me posuerunt me abominationem sibi traditus sum et non egrediebar
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
oculi mei languerunt prae inopia clamavi ad te Domine tota die expandi ad te manus meas
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
numquid mortuis facies mirabilia aut medici suscitabunt et confitebuntur tibi diapsalma
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
numquid narrabit aliquis in sepulchro misericordiam tuam et veritatem tuam in perditione
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
numquid cognoscentur in tenebris mirabilia tua et iustitia tua in terra oblivionis
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
et ego ad te Domine clamavi et mane oratio mea praeveniet te
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
ut quid Domine repellis orationem meam avertis faciem tuam a me
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
pauper sum ego et in laboribus a iuventute mea exaltatus autem humiliatus sum et conturbatus
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
in me transierunt irae tuae et terrores tui conturbaverunt me
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
circuierunt me sicut aqua tota die circumdederunt me simul
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
elongasti a me amicum et proximum et notos meos a miseria
