Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
わがすくひの神ヱホバよわれ晝も夜もなんぢの前にさけべり
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
願くはわが祈をみまへにいたらせ汝のみみをわが號呼のこゑにかたぶけたまへ
わがたましひは患難にてみち我がいのちは陰府にちかづけり (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
われは穴にいるものとともにかぞへられ依仗なき人のごとくなれり
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
われ墓のうちなる殺されしもののごとく死者のうちにすてらる汝かれらを再びこころに記たまはず かれらは御手より斷滅されしものなり
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
なんぢ我をいとふかき穴 くらき處 ふかき淵におきたまひき
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
なんぢの怒はいたくわれにせまれり なんぢそのもろもろの浪をもて我をくるしめ給へり (セラ)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
わが相識ものを我よりとほざけ我をかれらに憎ませたまへり われは錮閉されていづることあたはず
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
わが眼はなやみの故をもておとろへぬ われ日ごとに汝をよべり ヱホバよなんぢに向ひてわが兩手をのべたり
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
なんぢ死者にくすしき事跡をあらはしたまはんや 亡にしもの立てなんぢを讃たたへんや (セラ)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
汝のいつくしみは墓のうちに汝のまことは滅亡のなかに宣傳へられんや
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
汝のくすしきみわざは幽暗になんぢの義は忘失のくにに知るることあらんや
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
されどヱホバよ我なんぢに向ひてさけべり わがいのりは朝にみまへに達らん
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
ヱホバよなんぢ何なればわが霊魂をすてたまふや何なればわれに面をかくしたまふや
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
われ幼稚よりなやみて死るばかりなり我なんぢの恐嚇にあひてくるしみまどへり
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
汝のはげしき怒わがうへをすぐ汝のおびやかし我をほろぼせり
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
これらの事ひねもす大水のごとく我をめぐり ことごとく來りて我をかこみふさげり
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
なんぢ我をいつくしむ者とわが友とをとほざけ わが相識るものを幽暗にいれたまへり
