Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Canto. Salmo dei figliuoli di Kore. Per il Capo de’ musici. Da cantarsi mestamente. Cantico di Heman, l’Ezrahita. O Eterno, Dio della mia salvezza, io grido giorno e notte nel tuo cospetto.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Venga la mia preghiera dinanzi a te, inclina il tuo orecchio al mio grido;
poiché l’anima mia è sazia di mali, e la mia vita è giunta presso al soggiorno dei morti. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Io son contato fra quelli che scendon nella fossa; son come un uomo che non ha più forza.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Prostrato sto fra i morti, come gli uccisi che giaccion nella tomba, de’ quali tu non ti ricordi più, e che son fuor della portata della tua mano.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Tu m’hai posto nella fossa più profonda, in luoghi tenebrosi, negli abissi.
7 Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
L’ira tua pesa su me, e tu m’hai abbattuto con tutti i tuoi flutti. (Sela)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Tu hai allontanato da me i miei conoscenti, m’hai reso un’abominazione per loro. Io son rinchiuso e non posso uscire.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
L’occhio mio si consuma per l’afflizione; io t’invoco ogni giorno, o Eterno, stendo verso te le mie mani.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Opererai tu qualche miracolo per i morti? I trapassati risorgeranno essi a celebrarti? (Sela)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
La tua benignità sarà ella narrata nel sepolcro, o la tua fedeltà nel luogo della distruzione?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Le tue maraviglie saranno esse note nelle tenebre, e la tua giustizia nella terra dell’oblìo?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Ma, quant’è a me, o Eterno, io grido a te, e la mattina la mia preghiera ti viene incontro.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Perché, o Eterno, rigetti tu l’anima mia? Perché nascondi il tuo volto da me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Io sono afflitto, e morente fin da giovane; io porto il peso dei tuoi terrori e sono smarrito.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
I tuoi furori mi son passati addosso; i tuoi terrori m’annientano,
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
mi circondano come acque ogni giorno, mi attornian tutti assieme.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Hai allontanato da me amici e compagni; i miei conoscenti sono le tenebre.
